Ska plånboken få bestämma?
Vad gäller sjukvård utomlands är det ganska upplysande att läsa försäkringskassans faktablad ’Söka sjukvård i EU/EES och Schweiz’. Det framkommer här att du inte kan:”/-/ få ersättning för kringkostnader, som till exempel kostnader för resor och logi”. Det framkommer också att den vård man kan få ersättning för ska finnas inom det svenska allmänna sjukvårdssystemet. Det är handlar alltså i princip om en möjlighet för välbeställda människor att kringgå vårdköerna i Sverige, samtidigt som vi andra ‘fattiglappar’ vackert får stå kvar i kön med våra krämpor. Om nu systemet med sjukvård utomlands och privata vårdalternativ innebar att vårdköerna krympte kanske det skulle kunna gå att acceptera att vissa åker i sjukvårdens ’gräddfil’. Men konsekvensen av konceptet förefaller att vara längre vårdköer då allt fler anställda inom den offentliga vården väljer att arbeta inom den privata, vilket är förståeligt då både löner och arbetsvillkor ofta är bättre.
Men sjukvård är något som den absoluta majoriteten – gammal som ung, rik som fattig – förr eller senare är i behov av. Det är orsaken till att vi inte kan och inte ska betrakta sjukvården som ett vinstdrivande företag vilket som helst, då det ofrånkomligt kommer att leda till patienternas A lag och B lag. Och vill vi verkligen att Sverige ska utvecklas till ett land där det är plånboken som bestämmer vilken sjukvård vi får om vi blir sjuka?