De goda exemplen är nog fler än de dåliga
Varje diskussion om ensamkommande flyktingbarn rör verkligen om i åsiktsgrytan. Barn ska vara kvar hos sina familjer är det många som tycker. Så sant. Men om man som förälder står inför valet att tvingas skiljas från barnet för att barnet inte ska tvingas att bli barnsoldat och därmed riskera sitt liv så vet i alla fall jag som mamma vad jag skulle välja. Och om man tänker ett steg till så tog ju Sverige emot finska krigsbarn under andra världskriget. Världen har bara krympt sedan dess.
Alla ensamkommande barn är inte barn, verkar vara en annan vanligt förekommande åsikt bland folk med en negativ grundsyn på invandring. Det som förefaller att vara grundsentensen för människor som ondgör sig över invandringen till Sverige – oavsett om det handlar om ensamkommande barn eller annan invandring – förefaller att vara att det i deras föreställningsvärld är så att ALLA som kommer hit kommer att ligga samhället till last i all framtid och att INGEN av invandrarna har någonting att tillföra samhället. Ja bortsett från Zlatan Ibrahimovic då…
En sådan verklighet känner inte jag igen. En hel del av asylsökarna som vi – jag och Poul – haft kontakt med har haft arbete medan de varit asylsökare och försörjt sig själva. Trots det har många av dem avvisats. Ett exempel rör en familj med mamma, pappa och två vuxna barn där allihop arbetade heltid. De hade tillsammans betalat hundratusentals kronor i skatt under de år de var asylsökande men trots att de hade löfte om fortsatt arbete avvisades de ändå. Ett annat exempel rör två makar. Mannen arbetade på Kasthalls mattor och hans fru jobbade inom äldrevården. Kasthalls VD vädjade till migrationsmyndigheterna eftersom företaget var i stort behov av mannens yrkeskunskaper för att köra en speciell äldre vävmaskin. Kasthall hade vid tillfället två mycket stora order inne och var oroliga för att produktionen skulle stanna av om mannen avvisades. Men det bet inte på våra myndigheter, makarna avvisades ändå. Hur det gick med Kasthalls produktion vet jag inte. Men detta var en del år sedan och idag har reglerna i alla fall gjort det lite lättare att få tillstånd om man har arbete. Men det är fortfarande ingen garanti.
En romsk tvåbarnsmamma som är asylsökande har fram tills helt nyligen innehaft TVÅ arbeten. Nu har hon fått ett heltidsarbete och har kunnat gå ner lite i arbetstid. Flertalet av dem som vi fortfarande har kontakt med efter att de fått uppehållstillstånd har arbete. Anledningen till att vi inte har kontakt med alla är att kontakter ibland rinner ut i sanden då människor flyttar långt bort. En hel del av dem som vi har kontakt med bor inte i segregerade bostadsområden, de har köpt hus i mindre samhällen. Och det går bra för dem.
Vi känner också en stor romsk familj/släkt som HAR bosatt sig i ett segregerat bostadsområde. Merparten av dem blev etniskt utrensade från Kosovo 1999 och har traumatiska upplevelser i bagaget, vilket är anledningen till att de vill bo nära varandra. Det handlar om trygghet för dem. Nästan alla vuxna i denna släkt har arbete, endast en av männen är utan jobb, men det beror på att han fortfarande är allvarligt psykiskt sjuk. För till skillnad från vad vissa tror är det tyvärr inte så att svårt traumatiserade människor blir friska som genom ett trollslag då de får uppehållstillstånd.
En annan familj jag känner har det inte gått så bra för. De har inte lyckats få jobb fast de har haft uppehållstillstånd i lite mer än ett år. Men de sitter inte och hänger framför TV:n för det, de söker arbete hela tiden och låter sig inte nedslås av det faktum att mängder av människor har blivit friställda från de arbetsplatser som finns i kommunen där de bor. Så jag är övertygad om att det så småningom kommer att fixa sig för dem också.
Det finns inte något nyhetsvärde för media i vanligt folks vanliga liv, därför får vi sällan läsa om dessa vanliga ‘medelinvandrare’. Positiva artiklar och reportage om invandrare som lyckats i Sverige ska handla om någon som är exeptionellt ‘lyckad’, inte om en vanlig arbetarfamilj som låter livet ha sin gilla gång i ett radhus i en småstad någonstans i Sverige. Däremot finns det ett nyhetsvärde, av naturliga skäl, då unga människor löper amok på segregerade bostadsområden. Frågan är bara om inte de goda exemplen egentligen är väldigt många fler än de dåliga – också på de segregerade bostadsområdena – liksom i samhället i övrigt?
En annan nyhet idag:
Besparingarna inom äldreomsorgen i Timrå kommun slår nu mot de äldres kaffestunder. Två koppar kaffe och maximalt tre deciliter mjölk per person och dag är ransonen som nu införs, skriver Sundsvalls Tidning.
Det nya kostdirektivet har förhandlats fram för en tid sedan och tanken är att personalen ska göra veckobeställningar som även omfattar bland annat bröd och smör till frukost och mellanmål. Hela sortimentet som de äldre kan beställa från ska ses över.
Personalen har varit kritisk och uttryckt att de skäms när en äldre vill ha lite mer av en ransonerad produkt och det inte går att ordna.
Har dessa nyheter något samband?
”Fler kommuner får flyktingbarn” – Det kallas för politiskt korrekt nyspråk – ‘tvingas’ är ju så negativt, då använder staten och det sjuhövdade Riksdagspartiet och deras propagandaorgan, dvs gammalmedia, det nya och trevligare ordet ‘får’ det låter ju som att man valt något då, istället för att just…tvingas…
Jag tror också att flertalet av dom som kommer hit gör gott för Sverige.
Det är ju sorgligt om vi inte kan hjälpa folk som råkar illa ut, det är ju medmänsklighet.
I det korta perspektivet kanske det kostar men på längre sikt får vi tillbaka mycke mer än det kostat.
Du måste ha en skruv lös. Dra upp några enstaka fall är ju totalt ointressant. Det intressanta är statistik för hela grupper samt totalkostnader för massinvandringen/koloniseringen. Brottsstatistiken i Sverige är numer skyhög och vi har Europas högsta våldtäktsstatistik? Och du önskar mer att denna skit! De senaste tio åren har anmälda våldsbrott ökat med ökat med 50%. Men visst full fart in i isberget bara…
Till Anders: Skönt att det finns människor som dig
Ni kan väl inte på fullaste allvar tro att den handen i Svd tillhör ett barn på 16 år ? Mina föräldrar som har jobbat i alla år får se sina pensioner minskas medans invandrare kostar multum. Fy fan !!!
Kanske Anders och Lena vill bidra med SINA pengar vi är många som inte vill lägga en skattekrona till detta vansinniga experiment. Däremot anser vi att våra skattepengar ska gå till svenskars intresse.
Det finns minst två problem med vår invandringspolitik. 1) Den får inte debatteras eller belysas. Vi vet tex inte vad den kostar, hur går det för de som kommer, lyckas de skaffa arbete, utbildar de sig, brottsstatistik, men givetvis också positiva aspekter måste belysas. Men tyvärr är det ju så att vi helt har saknat en saklig debatt runt denna fråga som lett till enorma förändringar i så många avseenden. 2) Eliten i form av rikspolitiker och vänsterorienterad media har helt fattat besluten i dessa frågor och man kör över även lokala folkvalda (kommunpolitiker). Detta, tillsammans med att folk på gatan ser att invandringspolitiken i dess nuvarande form inte fungerar, skapar givetvis en enorm frustration. Dvs vi vet inte vad som händer pga brist på info och ingen frågar oss vad vi tycker men mycket av det vi ser är tyvärr dåligt. Så vad ska vi göra? Titta på framgångsexemplen givetvis. Kanada har en väldigt väl fungerande invandringspolitik. Och i tex Silicon Valley så ägs idag 40% av företagen av invandrade Indier och Kineser och det är ju helt fantastiskt hur dessa bidrar till sitt nya hemland. Personligen skulle jag mycket hellre ge stipendier till kinesiska superstudenter för att komma hit och studera och hoppas att de stannar och hjälper vår exportindustri, än människor som knappt kan läsa och har 6 barn och som också har med sig morföräldrarna.
Detta påstående är om det är sant otroligt??
All annan statistik visar på annat.
kanse ett önsketänkande
”En hel del av asylsökarna som vi – jag och Poul – haft kontakt med har haft arbete medan de varit asylsökare och försörjt sig själva.”
Jag kan tänka mig att Lena och Anders bor i tryggt område med 1% invandrare.
Jag kan bara sucka över de flesta av dessa kommentarer. Hur många invandrare som bor där jag bor vet jag faktiskt inte, men det är inte ett segregerat samhälle vare sig åt ena eller andra hållet. Och jo, det är alldeles sant att det finns en hel del asylsökare som arbetar och tjänar till sitt eget levebröd under asyltiden här i Sverige. Och de skulle sannolikt vara fler om vi kunde få en regel som sa att ALLA kan få undantag från arbetstillstånd under tiden som asylsökare men så är det inte idag. Dessutom kan asylsökare inte öppna bankkonton även då de har ett giltigt pass vilket ofta gör det svårt med löneutbetalningar.
Utöver detta tycker jag som Wolf att belysningen av invandringspolitiken är alltför dålig. Jag skulle gärna se mer öppenhet kring ALLA aspekter av invandringen. Annars får jag väl säga att Wolf och jag inte riktigt är kompatibla i vår syn på saken.
Och sist: statistik är väldigt, väldigt ointressant om man inte har hela den statistiska undersökningen framför sig. Med statistik kan man nämligen bevisa vad som helst om man inte tar hänsyn till syftet med undersökningen, urvalsmetod, kontext etc etc.