UNHCR och svensk praxis
Före april 2008 beviljades romer från Kosovo uppehållstillstånd i Sverige. Kravet var att de skulle kunna visa att det var sannolikt att de vistats i Kosovo fram tills dess att de sökte asyl här. Inga individuella skäl var nödvändiga. Migrationsverkets dåvarande bedömning vilade i stort på UNHCR:s rapport från sommaren 2006. Men den 10 april 2008 fattade Migrationsverkets rättsavdelning ett s k praxisbeslut som ändrade situationen. Beslutet rörde en ensamstående, ung och frisk romsk man från Gnjilane som talade flytande albanska.
Beslutet vilade bland annat på en ambassad rapport om situationen för romer i Gnjilane, Kosovo, skriven av en ambassadtjänsteman som var stationerad i Pristina. Genom kontakt med ansvarig tjänsteman för återvändare i Gnjilane kommun, dansk flyktinghjälp som är verksam i Kosovo samt romer från Gnjilane kommun kunde det snabbt konstateras att ambassadens rapport var gravt undermålig. Men detta var ingenting som vare sig Migrationsverket eller senare Migrationsdomstolen i Göteborg tog någon hänsyn till.
Mot bakgrund av praxisbeslutet började Migrationsverket fatta avslagsbeslut. Romska familjer med små barn, äldre ensamstående romer, sjuka romer, romer som inte kunde albanska etc ansågs alla kunna återvända till Kosovo mot bakgrund av praxisbeslutet. Oavsett vilken del av Kosovo de ursprungligen kom ifrån. Varken Migrationsverket eller Migrationsdomstolen verkade vilja förstå att det är en oerhörd skillnad på situationen i Kosovo för en ung ensamstående frisk romsk man som talar flytande albanska och en romsk familj där mamma och pappa är sjuka, och kanske också ett eller flera barn, och där merparten av familjen inte talar någonting annat än romani eller eventuellt serbiska. De ville heller inte förstå att situationen för romer i en kommun i Kosovo – i detta fall Gjilane – inte kunde ligga till grund för en bedömning av säkerhetssituationen i alla andra kommuner.
Då UNHCR:s rapport funnits med som landinformation i praxisbeslutet slutade Migrationsverket helt sonika efter april 2008 att använda UNHCR:s rapport i de enskilda besluten mot Kosovoromer, trots att UNHCR:s bedömning alltjämt gällde. Och även om det fanns offentliga biträden som använde UNHCR:s rapport till stöd för sina klienter bemötte Migrationsverket inte argumenteringen i besluten. I princip var det ena beslutet det andra likt oavsett den asylsökandes individuella skäl och oavsett vilken argumentering som framförts som stöd för sökande.
Att besluten som kom ut från Migrationsverket var förvillande lika hängde ihop med att man funnit en ny ‘husbibel’ på verket: Brittiska inrikesministeriets vägledande rapporter ‘UK Home Office. Operational Guidance Note’. I ärenden som rörde romer från Kosovo användes två av dessa vägledningar, de som handlar om situationen i Kosovo och Serbien. Snart användes stort sett uteslutande dessa rapporter som stöd för de många avslagsbesluten mot romer från Kosovo. Att de gick stick i stäv mot UNHCR:s bedömning var ingenting som Migrationsverket ansåg hade någon betydelse. Verket kunde eventuellt också använda sig av UD:s rapporter om mänskliga rättigheter, men endast de delar av UD:s rapporter som gav stöd för ett avslag.
Migrationsdomstolen följde snart Migrationsverkets ‘strålande’ exempel. För det var ju onekligen mycket lättare att använda sig av det brittiska inrikesministeriets vägledning och helt enkelt strunta i det mödosamma arbetet att sätta sig in i alla andra stora, och framför allt tunga rapporter. Dessutom var det främst Migrationsverkets och Migrationsdomstolens långa handläggningstider som kritiserades och inte så mycket rättssäkerheten. Därför var det inte några problem att det brittiska inrikesministeriets vägledning har brister som uppenbarar sig omedelbart vid en enkel källkritisk granskning. Det var heller inget problem för myndigheten och domstolen att rapporterna avspeglar den brittiska politiska synen på konflikten i Kosovo och att de är kontextuella tolkningar av andra rapporter som redogör för situationen i Kosovo och Serbien, vilket innebär att information som visar att människor från dessa länder saknar skyddsbehov används i rapporterna och information som pekar i motsatt riktning utelämnas eller tonas ner.
Den 9 november 2009 kom äntligen UNHCR:s nya rapport. UNHCR:s bedömning av situationen för kosovoromer är i princip den samma som den var sommaren 2006. Romer hör till de grupper i Kosovo som enligt UNHCR:s bedömning löper en särskild risk att utsättas för förföljelse eller allvarlig skada. I den nya rapporten citerar UNHCR Kosovos ombudsperson som uppger att inga substantiella förbättringar har skett för de etniska minoriteterna sedan 2006-2007. Det framkommer också i rapporten att allvarliga övergrepp skett mot romer i Gnjilane under sensommaren 2009. Och FN:s generalsekreterare – som också citeras i rapporten – anger att säkerhets relaterade incidenter mot etniska minoriteter åter ökar i Kosovo.
UNHCR:s bedömning av situationen för romer i Kosovo går emot Migrationsverkets, Migrationsdomstolens och brittiska inrikesministeriets bedömning att säkerhetssituationen i Kosovo idag är sådan att stort sett alla kosovoromer kan avvisas till hemlandet. UNHCR är en politiskt oberoende institution som har lämnat tillförlitlig och trovärdig information under lång tid. Det finns således ingen anledning att misstänka att UNHCR skulle lämna felaktiga uppgifter. UNHCR är den organisation/institution som har störst kännedom om den faktiska situationen för romer i Kosovo och i Serbien. Det går inte att komma runt. Dessutom har UNHCR ingenting att vinna på att överdriva hur allvarlig säkerhetssituationen är för romer i Kosovo. När man tar detta i beaktande är det dags att börja bli rädd. För om UNHCR:s bedömning är korrekt innebär det att väldigt många människor sedan april 2008 har fått beslut om avvisning/utvisning på felaktiga grunder.
Lena Sanver
EPILOG
Den 2 december följde jag med en kosovorom till muntlig asylutredning på Migrationsverket i Göteborg. I slutet av utredningen delgav handläggaren vilken landinformation – rapporter och dylikt – som kommer att användas vid Migrationsverkets beslutsfattande i ärendet. De två rapporter de kommer att använda är Migrationsverkets egen rapport från den 29 maj 2009 ‘Landinfo Kosovo’ och UK, Home Office. Operational Guidance Note, Kosovo’. Detta trots att UNHCR:s nya rapport åberopats som stöd för sökande. Intet nytt från Migrationsverksfronten…
Intressant fråga