Lena Sanver

Med anledning av mitt inlägg från den 19 december 2009 ‘UNHCR och svensk praxis’ fick jag den 26 januari ett mail från Migrationsverket där deras rättsenhet besvarat min artikel och den 28 januari fick jag ett mail från Ulf Bohman, Verksamhetsområdesexpert, på Migrationsverket. Det är både roligt och intressant att inlägget fick denna respons, i synnerhet då jag vet hur hårt Migrationsverkets personal arbetar. Det är faktiskt väldigt trevligt av  Migrationsverket att de tagit sig tid till att försöka bemöta det jag skriver.

Rättsenhetens mail är mest en uppradning av Migrationsöverdomstolen domar för att visa att Migrationsverket följer praxis men jag har några funderingar kring Ulf Bohmans mail. Han skriver att: ”/-/ UNHCR:s rapportering rörande förhållandena för romer i Kosovo naturligtvis är viktig för den bedömning  av romernas situation i Kosovo som verket gör i enskilda asylärenden.”

Sedan april 2008 har jag knappt sett skymten av UNHCR:s rapportering i Migrationsverkets beslut mot romer från Kosovo. Så det känns ju bra att Ulf Bohman upplyser mig om att Migrationsverket VISST anser att UNHCR:s rapportering är viktig i den bedömning verket gör i enskilda ärenden. Synd bara att det inte syns i besluten. Kanske kunde de lite högre upp i verkets hierarki tydliggöra för handläggare och beslutsfattare att UNHCR:s rapportering är viktig.

Ulf Bohman förklarar vidare att: ”Rapporteringen är emellertid inte den enda källan som Migrationsverket använder sig av /-/ Verket använder sig t.ex. av, som du själv påtalar, även den engelska Home Office, Operational Guidance Note, rörande Kosovo och andra liknande källor.”

När det gäller bedömningen av situationen för olika etniska grupper så finns det ingen bättre källa än UNHCR. Det vet sannolikt även Migrationsverket. Och de borde också veta att engelska inrikesministeriets interna vägledande rapportering ‘UK Home Office, Operational Guidance Note’ inte är politiskt obunden till skillnad från UNHCR:s rapportering. Det hör till sakens natur. Trots det envisas Migrationsverket med att framhålla engelska inrikesministeriets rapportering i sina beslut mot romer från Kosovo istället för UNHCR:s rapportering. Det ska vara osagt om detta beror på det faktum att det GÅR att avvisa romer till Kosovo med stöd av denna rapportering, men det ligger mycket nära till hands att tro att det kan vara så. Det är nämligen inte alls lika lätt att finna stöd för avvisning i UNHCR:s rapportering…
I sitt mail lyfter Ulf Bohman också fram att: ”Migrationsverket anser dock att den främsta källan som finns för verket när det gäller att skaffa sig kunskap om förhållandena i ett land är att resa till landet och på plats bilda sig en uppfattning om förhållandena for t.ex. en utsatt etnisk minoritet i ett land.”

Så sant som det är sagt. Det ÄR det absolut bästa sättet att skaffa sig kunskap om förhållandena i ett land. Men en absolut förutsättning för att få korrekt information om situationen i ett land är att man reser runt i landet på eget bevåg. Det har vi – jag och Poul – kommit underfund med efter en del utredningsresor under 90-talet. Då var det populärt att olika grenar av frivilligrörelserna och myndigheterna åkte på gemensamma utredningsresor. Jag var aldrig med på någon av dessa resor, eftersom ett av våra barn var väldigt ‘mammig’ i denna period, men Poul var. Hans bedömning var att den information man inhämtade på plats var samma information som man fick genom att läsa olika rapporter och att det man fick se var det som dem man träffade VILLE att man skulle få se. Det var därför vi beslutade att börja åka så att säga ‘inkognito’ istället. I många länder går förstås inte det men på Balkan gör det. Bortsett då från att vi blev misstänkta för spioneri första gången vi gjorde en sådan resa, men om denna ’spionaffär’ får jag skriva en annan gång.

Ulf Bohman berättar i sitt mail att han var med på den resa som Migrationsverket företog sig i februari 2009 och som sedan utmynnade i Migrationsverkets rapport ‘Landprofil-Kosovo’ från den 29 maj 2009. I slutet av rapporten uppges då det gäller muntliga källor följande:”Delar av den information som presenterats i profilen har hämtats in på plats i Kosovo under februari och mars 2009. Sammanlagt genomfördes över trettio möten med ett brett spektrum av nationella och internationella aktörer. Med hänsyn till uppgiftslämnarnas personliga integritet och säkerhet samt Migrationsverkets förutsättningar att även framöver inhämta information nämns inte de personer verket talat med vid namn eller vilken organisation, myndighet, intressegruppering eller motsvarande som personen tillhör.”

Uppgifterna från de muntliga källorna går alltså inte att kontrollera. Det går heller inte att avgöra om organisationerna, myndigheterna, intressegrupperingarna har haft en egen agenda för att presentera situationen i Kosovo på ett specifikt sätt för Migrationsverket. I Kosovo finns det mängder med skäl för de olika aktörerna att förvrida sanningen i endera riktningen. Information som inte är verifierbar är ‘no-go’ i min värld. Bland annat därför kan jag inte betrakta rapporten som tillförlitlig.
Och jag tycker att det är väldigt märkligt att uppgiftslämnarna måste skyddas i ett land där säkerhetssituationen enligt Migrationsverket är så bra att det går att avvisa romer dit; Romer som enligt UNHCR:s bedömning hör till de grupper i Kosovo som löper en särskild risk att utsättas för förföljelse eller allvarlig skada…

Sydsvenskan.se menade i fredags att centerledaren Maud Olofsson är värd mer än de 4,8 procent som Centern fick i Synovates nya väljarbarometer. Som argument anför man att: ”Sedan Maud Olofsson blev partiledare i mars 2001 har hon försökt ge Centern något som partiet egentligen aldrig haft. En ideologi. Hon säger sig själv sträva mot socialliberalismen.” Jag menar att centerpartiets styrka har legat i att de tidigare inte har haft någon tydlig ideologi och att de har varit ett intresseparti för landsbygden och lantbrukare. Partiet har kunnat agera i olika frågor på båda sidor om blockgränsen efter principen ‘det som gynnar vår egen linje bäst’. Som intresseparti  för lantbrukarna har det varit viktigt att lyfta frågor som just grisbidrag och kohandel som sydsvenskans skribent så tydligt fnyser åt. Det var sådana frågor som gav partiet en EGEN stark profil som faktiskt gick hem i så hög grad att de i valet 1976 fick 24,08 procent medan moderaterna hamnade på 15,59 procent! Centerns starka medvind ledde till att de efter valet kunde bilda den första borgerliga regeringen sedan 1936 och den dåvarande centerledaren Thorbjörn Fälldin blev statsminister.
Som jag ser det hade det förmodligen varit mycket klokare av  Maud Olofsson om hon hade arbetat på att stärka centerns profil istället för att ge sig in på ett osunt projekt att omstöpa partiet i exakt samma form som de andra borgerliga partierna. Men jag är bara tacksam för att Maud INTE har varit så klok, för det jag vill ha efter valet är ett starkt rödgrönt Sverige!

Njut av snön, tycker en av vännerna som bor i Skellefteå då jag klagar över hur kallt och eländigt det är. Njut?!
Förvisso är det vackert med snö, iskristaller och frost som gnistrar likt diamanter då solen tittar fram. Men jag har för länge sedan tröttnat på scenariot. Och som om det inte vore nog med kylan, så kostar en så här kall vinter en massa extra pengar i uppvärmningskostnad. Och att släpa de där attans pelletssäckarna är heller inte särskilt kul. Dubbelt elände alltså.

Nu VILL jag faktiskt ha snöslask och ‘öfsadröp’  som jag lärt mig att töväder heter här ute på landet. För när det börjar ‘drippdroppa’ från tak, träd och annat, och vinterstövlarna släpper in väta oavsett hur mycket man än fettat in dem, då är det inte långt kvar till de tre årstider som jag alltid njuter av om än på olika sätt: Vår, sommar och höst. Men vinter? Nä, tror inte det.

Vårt hemmasnickrade trädgårdsbord. Ett bord att avnjuta en isande kall grön tuborg vid.

Det finns de som menar att amerikanernas närvaro på Haiti egentligen mer handlar om att profilera sig som den dominanta staten i området och mindre om att hjälpa katastrofens offer. Och med tanke på att USA förlorat mycket inflytande i regionen under Busch så kan det ju finnas något om snacket. Men oavsett vilken grundläggande orsak – ren medmänsklighet eller politisk strategi – USA har till sitt agerande på Haiti så har amerikanerna, och en hel del andra nationer, hjälpt många svårt skadade haitier. Det går inte att komma runt. Men nu är det tydligen slut. Det är en horribel tanke att människor kanske måste dö för att det saknas pengar att låta dem leva. Jag vet att detta inte är någonting nytt, men i det här sammanhanget blir det så påtagligt. Vården finns, transporten också men inte pengarna.

I min värld finns det väldigt många länder som inte är USA. De flesta av dem kan säkert ta emot minst två-tre svårt skadade haitier vardera utan några större problem – även om staten själv får stå för kostnaderna – och transporten går säkert också att fixa. Om nu den politiska viljan finns vill säga. Jag är inte helt säker på att den gör det, för som alla vet så är det inte alls svårt att snacka. Det är i att agera som konsten ligger. Från ett svenskt perspektiv kan ju sägas att den konsten inte riktigt hört till våra politikers starkare sida vid tidigare katastrofer. Inte ens då det varit svenska medborgare det handlat om. För det finns väl ingen som har glömt tsunamikatastrofen?

I den utmärkta debattartikeln ‘Vargjakten ett uppenbart misslyckande’ på Aftonbladet.se skriver Maria Ferm och Christian Valtersson bland annat att: ”Uppenbart är Andreas Carlgrens politik ovetenskaplig. Det enda som är tydligt är att han gått jägarlobbyns ärenden utan att lyssna på den aktuella forskningen. Tyvärr med resultatet att Sverige har börjat bedriva jakt på ett rovdjur klassat som akut utrotningshotat och i strid mot EU:s art- och habitatdirektiv. Licensjakten måste upphöra.”
Om Andreas Carlgren varit dansk miljöminister hade sannolikt alla de dumheter han begått då det gäller licensjakten på varg lett till att han tvingats avgå. I Danmark har man nämligen fortfarande ministeransvar. Här i Sverige har ministeransvaret stort sett försvunnit från den politiska begreppsvärlden. Istället har vi infört begreppet ‘ministerstyre’ som under årens lopp räddat många ministrar från deras egna dumheter. För vem har inte hört en och annan minister säga ”Jag kan inte uttala mig om det för det vore ministerstyre” då de hamnat i blåsväder?  Jag tycker att det är hög tid att återinföra ministeransvar i Sverige så att vi har en möjlighet att bli av med inkompetenta ministrar då det behövs. En sådan möjlighet förefaller inte att finnas idag. Synd…

Burka eller inte burka verkar vara en het fråga i Frankrike för tillfället. Mot bakgrund av den debatt som pågår där fick Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt frågan om vad de tycker om burka. De var för en gångs skull eniga. Ingen av dem verkar gilla burka och båda anser att burka är ett uttryck för kvinnoförtryck. Ingen av dem vill emellertid se ett förbud mot att bära burka.

I Danmark har man kommit lite längre i burka/nikab diskussionen. Den danska regeringens utredning ”Burka och nikab hör inte hemma i det danska samhället” släpptes idag. Titeln till trots så blir det inget förbud mot dessa klädesplagg i Danmark heller. Men den som tvingar någon att bära burka eller nikab kan få upp till fyra års fängelse. En ganska bra kompromiss mellan dem som tycker att ett förbud skulle vara integritetskränkande och dem som tycker att plaggen är ett uttryck för kvinnoförtryck. Men det är väl knappast sannolikt att de kvinnor som eventuellt tvingas av sina män eller andra anhöriga att bära dessa plagg skulle våga göra en anmälan…

Igår var det förintelsens minnesdag. Det fick mig att tänka på en av ‘husbiblarna’ hemma hos oss: ‘Auschwitz och det moderna samhället’ av den polsk-judiska sociologen Zygmunt Bauman. Boken gavs ut redan 1989 men är fortfarande ytterst läsvärd, om än tung.
I ‘Auschwitz och det moderna samhället’ diskuterar Bauman bl a hur rationalitetens behov  frigörs från påverkan från etiska normer eller moraliska hämningar. Något som inte minst har varit märkbart i diskussionerna kring de apatiska flyktingbarnen.
Förintelseliknande företeelser är en ständig möjlighet som ryms inom den moderna civilisationen, anser Bauman. Om det är mest rationellt i en given situation. Det tycker jag är en mycket obehaglig tanke, så om Bauman har rätt – vilket jag anser att han har –  bör vi snarast kräva att alla som väljs in i vår riksdag och regering ska genomgå en universitetskurs i etik och moral – inte i kristen etik som är något helt annat – INNAN de får lov att börja jobba. För att mota Olle i grind så att säga. Om så redan hade varit fallet finns det en hel del beslut som fattats på sistone som sannolikt aldrig hade sett dagen ljus. Om nu våra politiker är mottagliga för bildning vill säga. Ibland tvivlar jag…

I debattartikeln ‘Sveriges vargstam kan inte skjutas till bättre hälsa’ på DN.se försöker åtta forskare vid  Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, få människor att förstå vad som står på spel om vi inte snarast ändrar vår rovdjurspolitik. De skriver bland annat: ”Nuvarande kunskapsläge pekar alltså starkt på att en hög biologisk mångfald på såväl gen- som artnivå leder till stabilare ekosystem som är tåligare och bättre klarar av miljöförändringar. Buffrings- och anpassningsförmågan hos de ekologiska nätverken ökar med ökad biologisk variation och topprovdjuren har en avgörande roll att fylla för att upprätthålla sådan variation.”

Det borde vara klart som korvspad för alla som läser forskarnas artikel att varg – och andra rovdjur – i våra skogar är en förutsättning för biologisk mångfald och att biologisk mångfald buffrar mot klimatförändringar. Och oavsett vad vi tror klimatförändringarna beror på så är nog de flesta människor ganska medvetna om att klimatet rent faktiskt förändras och att denna förändring kommer att åsamka jordens befolkning stora problem. Om kanske inte idag eller i morgon så i alla fall i övermorgon. Därför borde ju de flesta av oss vara positivt inställda till biologisk mångfald i vår natur. Men så är det tydligen inte.

På svenska jägare förbundets blogg ifrågasätter Björn Sundgren de åtta forskarnas argument för biologisk mångfald. Hans synpunkter förefaller något märkliga om jag ska uttrycka mig snällt. Han menar bland annat att forskarna: ”/-/drar paralleller mellan vargarna i Yellowstone nationalpark i USA och hur det borde vara i Sverige.” Efter flera genomläsningar av forskarnas artikel har jag inte kunnat se att de har gjort en sådan parallell. De har endast nämnt att inplantering av varg i Yellowstones nationalpark har haft en en positiv effekt på den biologiska mångfalden. Så Björn Sundgren måste ha läst artikeln på samma sätt som fan läser bibeln.

Det stora frågetecknet Björn Sundgren ställer till denna artikel är med hans egna ord: ”/-/ när man hävdar att man har skapat onaturligt stora/täta stammar av älg, rådjur, kronhjort, dovhjort och vildsvin. Jag har ställt denna fråga förut utan att få svar – när blir en stam av vilda djur onaturligt stor? Det finns idag ingen natur som är opåverkad av mänskliga aktiviteter och det finns inte och har aldrig funnits något som kan liknas vid balans i naturen! Naturen lever i en ständig skiftande variation och viltstammar har både långsiktiga och kortsiktiga svägningar. Om man vill hävda att ett visst antal djur av en art är onaturlig så borde man också kunna beskriva när denna nivå inträffar och vad som är onaturligt vid en viss given nivå!”

Svaret på denna fråga är oerhört enkel så det är konstigt att han inte fått något svar på den. En stam av vilda djur blir onaturligt stor när djurets naturliga fiende utrotas av oss människor. Det är så enkelt att minsta barn borde kunna förstå det. Och när en stam av vilda djur har blivit onaturligt stor är den för det mesta till skada för andra arter i naturen. Och ofta även för skogsägare och lantbrukare då t ex klövdjuren äter upp späda trädplantor och/eller förstör grödorna.

Men det som är riktigt skrämmande är att Björn Sundgren som representant för jägareförbundet menar att det aldrig har: ”/-/ funnits något som kan liknas vid balans i naturen!” Han må ha missat varenda biologilektion då han gick i skolan…
Jag hoppas innerligt att denna åsikt är Björn Sundgrens egen och inte jägareförbundets. För Jägareförbundet påstår ju  faktiskt att de ‘vårdar det vilda’. Hur denna ‘vård’ går till om man saknar all förståelse för balans i naturen och till och med påstår att det aldrig har funnits någon sådan är något jag inte törs tänka på.

DN.se berättar i en artikel att Spyker har köpt Saab! Så kom det äntligen en positiv nyhet. I alla fall hoppas jag att detta ska vara en positiv nyhet för alla de människor i Trollhättan som levt så länge i en så stor ovisshet om de ska kastas ut i arbetslöshet eller inte. Ovissheten lär väl kvarstå en tid än, innan det blir känt hur Spyker har tänkt driva Saab vidare. Men till skillnad från tidigare så finns det nu åtminstone ett hopp för de Saab anställda. Än så länge allt gott alltså.

Carl Rudbeck tycker inte att människor som bor i Malmö har någonting att säga till om vad gäller vargens vara eller inte vara. I artikeln ‘Vargen ingen Malmöfråga’ på sydsvenskan.se idag skriver han bl a att:

”I själva verket borde den så kallade subsidiaritetsprincipen gälla, det vill säga idén att beslut skall fattas på så låg nivå som möjligt. I det här fallet skulle det innebära att de som hade nära och flitigt förekommande kontakt med vargar fick avgöra djurens öde.”

Jag accepterar givetvis Rudbecks argument då han anser att människor i Malmö inte har något att ”/-/ vinna eller förlora på vargens vara eller inte vara.”  Men jag förstår det inte alls. Vi har ALLA allt att vinna på en starkare och mer livsduglig rovdjursstam i Sverige. (Ja bortsett då från den lilla del av jägarkåren som brinner för att få skjuta varg). Fler lövträd skulle få en chans att växa upp i våra skogar och med dem skulle den biologiska mångfalden av lavar, insekter, fåglar etc öka. Rovdjur var tidigare en naturlig del av balansen i vår natur. De skador som bytesdjur – rådjur, älg, vildsvin etc – ställer till med för mark- och skogsägare skulle förmodligen vara mindre om vi fortfarande hade haft denna balans. Men som alla vet: Det har vi inte. Det har vi människor själva sett till. Och nu då vildsvinsstammen är på tillväxt i Sverige kommer dessa ‘nassar’ att åsamka bönderna allt större problem. Förmodligen också i Skåne.

Om vi följer Rudbecks subsidaritetsprincip – förövrigt en av grundpelarna i den kristdemokratiska samhällssynen – skulle detta t ex kunna få som konsekvens att haven blir utfiskade eftersom det skulle vara de människor som försörjer sig på fiske som i sådana fall hade rätt att bestämma över fångstkvoterna. Det är ingenting som jag skulle vilja se. Det är illa nog redan nu. Och enligt den välkända principen ‘Ger man fan ett lillfinger…’ skulle den bedrägliga subsidaritetsprincipen – i alla fall bedräglig då man bryter ned den i så små beståndsdelar som Rudbeck förespråkar –  mycket lätt kunna överföras till beslut som också gäller människor. Det skulle kunna bli mycket, mycket obehagligt. För hur skulle det egentligen bli med dem som majoriteten anser inte passar in? Vad skulle hända med t ex behandlingshemmet i närområdet, flyktingförläggningen, de hemlösa, muslimer etc? Förmodligen inte något  bra i alla fall.

Nej, djur och natur i Sverige berör oss alla. Det måste vara ett gemensamt ansvar att försöka återskapa en naturlig balans i naturen så att de människor som kommer efter oss också ska kunna njuta av den. Och för att återskapa balansen och den biologiska mångfalden behövs också vargen.

En annan intressant artikel om varg är ‘Inflyttning av vargar möter motstånd’ på dagens svd.se.