Lena Sanver

Jag var tvungen att läsa artikeln ‘Nordanstig ska hållas vargfritt’ på DN.se idag två gånger för jag trodde faktiskt efter första genomläsningen att jag läst fel. För så korkade hade jag aldrig trott att ens kommunalpolitiker kunde vara! Hur kan man ta ett beslut om att det inte FÅR vara varg i en kommun? Det är inte ofta som jag är mållös men det är jag nu.

Kanske dags att börja fundera på om det är lämpligt att ens ha så små kommuner som Nordanstig? För det är ju uppenbart – i alla fall i Nordanstig – att det är besvärligt i för små kommuner att hitta tillräckligt många hyfsat intelligenta människor som har tid att engagera sig i kommunalpolitiken.

I Danmark där de eventuellt siktat en varg – det kan vara en bortsprungen slädhund – har de åtminstone en bättre syn på saken än kommunfullmäktige i Nordanstig. Sydsvenskan.se skriver idag om den eventuella danska vargen:  ”Viltvårdskonsulenterna på Jylland är i alla fall ense om en sak. Om det är en varg så ska den inte skjutas. Den bör hälsas välkommen, eftersom den kommer att berika dansk natur. Några få stycken gör ingen större skada, menar Svend Hansen. Dessutom är vargen fridlyst enligt ett EU-direktiv.”

En vida mycket bättre inställning än den från kommunfullmäktige i Nordanstig…

SvD, Aftonbladet, Sydsvenskan.se

Jag kan inte påstå att jag är rädd för vare sig björn, vildsvin, varg, älg eller något annat djur i våra svenska skogar. Men det klart, rör man sig i skog och mark ska man givetvis ha respekt för viltet oavsett om det kan vara potentiellt farligt eller inte.

I skogarna runt där jag bor har det aldrig funnits björn – i alla fall inte i modern tid – och vi har endast haft ett vargpar – så vitt jag vet – som passerat men tyvärr inte bosatt sig, så det finns säkert de som vill påstå att jag inte vet vad jag talar om. Men vi har haft lodjur vilket jag varit väldigt glad för. Det har vi tydligen inte längre. Inga spår efter lo eller varg kunde hittas vid den senaste rovdjursinventeringen som ägde rum i början av februari i år vilket förbryllar då man hade räknat med att lodjuren vid det här laget skulle vara fler än tidigare. Jaktvårdskretsen i mina hemtrakter säger att det förmodligen beror på rävskabb. Det kan det ju givetvis bero på och jag hoppas det är så. Men det som jag tycker är konstigt i sådana fall är att man heller inte har funnit några rester av djuren. Fast det är ju ganska djup snö och de kan ju finnas under snötäcket, så det behöver ju inte vara tjuvjägare som varit i farten. Men jag har hört en hel del skott vid tämligen udda tidpunkter, vilket givetvis inte heller behöver betyda det värsta.

Vildsvin har vi emellertid ganska gott om vad jag kan förstå. Enligt naturvårdsverket finns det omkring 80 000 vildsvin i Sverige idag och regeringen bedömer att stammen kan öka till omkring 200 000 om några år. Och då vi i mina trakter inte längre har några rovdjur som kan hålla efter vildsvinsstammen lär det väl dyka upp allt fler problem med dessa ‘nassar’. Inte minst vad gäller viltolyckor. Enligt DN skedde 3 085 trafikolyckor i Sverige på grund av vildsvin i fjol. Bara här i Västra Götaland skedde 7 266 viltolyckor varav 6 200 var med älg. I allt skedde omkring 44 000 viltolyckor förra året men då är renar inte inräknade i statistiken. Hur många människor som blev allvarligt skadade vet jag inte, men 44 000 viltolyckor är väldigt många. Väldigt, väldigt många fler än de olyckor som skett då människor varit ute i skog och mark och stött på vilt där. Och då rådjuret är det djur som står för 33 798 av dessa viltolyckor så borde den som är klok vara vida mycket mer rädd för ‘Bambi’ än för björnar.

Det som jag tycker det är hög tid att börja tänka på är hur vi på ett naturligt sätt ska kunna hålla efter våra viltstammar så att vi får se en minskning istället för en ökning av viltolyckorna framöver. Det logiska sättet att göra det på måste vara, enligt mig, att tillse att vi får större stammar av bland annat varg och lodjur, helst spridda över hela Sverige. Men så lär det inte bli, i alla fall inte med den rådande rovdjurspolitiken.

DN.se, SVD.se, Aftonbladet.se

Stockholm har fått sitt första vargrevir skriver DN.se idag. Det ska bli mycket intressant att följa hur vargdebatten kommer att utveckla sig nu då storstadsregionen har fått ett eget vargrevir. Honan löper och det kanske blir valpar till våren. Hannen är ”/-/ unge till den enda varg som i modern tid självmant lyckats ta sig ner i Sverige från den finsk-ryska stammen.” Varghannen bär alltså på de så oerhört viktiga generna för den svenska vargstammens utveckling och överlevnad.
Med ett eget revir är Stockholm en tänkbar kandidat för de vargar som nu ska planteras in i Sverige. För mig förefaller det lite märkligt om nya vargar skulle planteras in i ett revir där det redan finns nytt blod. Det måste väl ändå vara mer förnuftigt att plantera in de nya vargarna i de revir där inaveln är som störst? Eller så innebär kanske två olika blodslinjer i ett nytt revir att det inte senare uppstår problem med inavel? Nåja, länsstyrelsen vet väl förmodligen vad de gör. Hoppas jag. Roligt i alla fall att stockholmarna nu har sällat sig till den exklusiva skara som har ett eget vargrevir. Nu hoppas jag att nästa ‘varginflyttningsområde’ blir Ätradalen där jag bor.

Det finns en annan artikel om varg på DN.se idag som är synnerligen intressant. Den handlar om vem som bekostar forskningen om varg och annat vilt. All forskning borde vara fri från påverkan av de som vill att forskningen ska ge stöd för olika åtgärder etc. Men det är tyvärr inte så som världen ser ut.

I den utmärkta debattartikeln ‘Vargjakten ett uppenbart misslyckande’ på Aftonbladet.se skriver Maria Ferm och Christian Valtersson bland annat att: ”Uppenbart är Andreas Carlgrens politik ovetenskaplig. Det enda som är tydligt är att han gått jägarlobbyns ärenden utan att lyssna på den aktuella forskningen. Tyvärr med resultatet att Sverige har börjat bedriva jakt på ett rovdjur klassat som akut utrotningshotat och i strid mot EU:s art- och habitatdirektiv. Licensjakten måste upphöra.”
Om Andreas Carlgren varit dansk miljöminister hade sannolikt alla de dumheter han begått då det gäller licensjakten på varg lett till att han tvingats avgå. I Danmark har man nämligen fortfarande ministeransvar. Här i Sverige har ministeransvaret stort sett försvunnit från den politiska begreppsvärlden. Istället har vi infört begreppet ‘ministerstyre’ som under årens lopp räddat många ministrar från deras egna dumheter. För vem har inte hört en och annan minister säga ”Jag kan inte uttala mig om det för det vore ministerstyre” då de hamnat i blåsväder?  Jag tycker att det är hög tid att återinföra ministeransvar i Sverige så att vi har en möjlighet att bli av med inkompetenta ministrar då det behövs. En sådan möjlighet förefaller inte att finnas idag. Synd…

I debattartikeln ‘Sveriges vargstam kan inte skjutas till bättre hälsa’ på DN.se försöker åtta forskare vid  Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, få människor att förstå vad som står på spel om vi inte snarast ändrar vår rovdjurspolitik. De skriver bland annat: ”Nuvarande kunskapsläge pekar alltså starkt på att en hög biologisk mångfald på såväl gen- som artnivå leder till stabilare ekosystem som är tåligare och bättre klarar av miljöförändringar. Buffrings- och anpassningsförmågan hos de ekologiska nätverken ökar med ökad biologisk variation och topprovdjuren har en avgörande roll att fylla för att upprätthålla sådan variation.”

Det borde vara klart som korvspad för alla som läser forskarnas artikel att varg – och andra rovdjur – i våra skogar är en förutsättning för biologisk mångfald och att biologisk mångfald buffrar mot klimatförändringar. Och oavsett vad vi tror klimatförändringarna beror på så är nog de flesta människor ganska medvetna om att klimatet rent faktiskt förändras och att denna förändring kommer att åsamka jordens befolkning stora problem. Om kanske inte idag eller i morgon så i alla fall i övermorgon. Därför borde ju de flesta av oss vara positivt inställda till biologisk mångfald i vår natur. Men så är det tydligen inte.

På svenska jägare förbundets blogg ifrågasätter Björn Sundgren de åtta forskarnas argument för biologisk mångfald. Hans synpunkter förefaller något märkliga om jag ska uttrycka mig snällt. Han menar bland annat att forskarna: ”/-/drar paralleller mellan vargarna i Yellowstone nationalpark i USA och hur det borde vara i Sverige.” Efter flera genomläsningar av forskarnas artikel har jag inte kunnat se att de har gjort en sådan parallell. De har endast nämnt att inplantering av varg i Yellowstones nationalpark har haft en en positiv effekt på den biologiska mångfalden. Så Björn Sundgren måste ha läst artikeln på samma sätt som fan läser bibeln.

Det stora frågetecknet Björn Sundgren ställer till denna artikel är med hans egna ord: ”/-/ när man hävdar att man har skapat onaturligt stora/täta stammar av älg, rådjur, kronhjort, dovhjort och vildsvin. Jag har ställt denna fråga förut utan att få svar – när blir en stam av vilda djur onaturligt stor? Det finns idag ingen natur som är opåverkad av mänskliga aktiviteter och det finns inte och har aldrig funnits något som kan liknas vid balans i naturen! Naturen lever i en ständig skiftande variation och viltstammar har både långsiktiga och kortsiktiga svägningar. Om man vill hävda att ett visst antal djur av en art är onaturlig så borde man också kunna beskriva när denna nivå inträffar och vad som är onaturligt vid en viss given nivå!”

Svaret på denna fråga är oerhört enkel så det är konstigt att han inte fått något svar på den. En stam av vilda djur blir onaturligt stor när djurets naturliga fiende utrotas av oss människor. Det är så enkelt att minsta barn borde kunna förstå det. Och när en stam av vilda djur har blivit onaturligt stor är den för det mesta till skada för andra arter i naturen. Och ofta även för skogsägare och lantbrukare då t ex klövdjuren äter upp späda trädplantor och/eller förstör grödorna.

Men det som är riktigt skrämmande är att Björn Sundgren som representant för jägareförbundet menar att det aldrig har: ”/-/ funnits något som kan liknas vid balans i naturen!” Han må ha missat varenda biologilektion då han gick i skolan…
Jag hoppas innerligt att denna åsikt är Björn Sundgrens egen och inte jägareförbundets. För Jägareförbundet påstår ju  faktiskt att de ‘vårdar det vilda’. Hur denna ‘vård’ går till om man saknar all förståelse för balans i naturen och till och med påstår att det aldrig har funnits någon sådan är något jag inte törs tänka på.

Carl Rudbeck tycker inte att människor som bor i Malmö har någonting att säga till om vad gäller vargens vara eller inte vara. I artikeln ‘Vargen ingen Malmöfråga’ på sydsvenskan.se idag skriver han bl a att:

”I själva verket borde den så kallade subsidiaritetsprincipen gälla, det vill säga idén att beslut skall fattas på så låg nivå som möjligt. I det här fallet skulle det innebära att de som hade nära och flitigt förekommande kontakt med vargar fick avgöra djurens öde.”

Jag accepterar givetvis Rudbecks argument då han anser att människor i Malmö inte har något att ”/-/ vinna eller förlora på vargens vara eller inte vara.”  Men jag förstår det inte alls. Vi har ALLA allt att vinna på en starkare och mer livsduglig rovdjursstam i Sverige. (Ja bortsett då från den lilla del av jägarkåren som brinner för att få skjuta varg). Fler lövträd skulle få en chans att växa upp i våra skogar och med dem skulle den biologiska mångfalden av lavar, insekter, fåglar etc öka. Rovdjur var tidigare en naturlig del av balansen i vår natur. De skador som bytesdjur – rådjur, älg, vildsvin etc – ställer till med för mark- och skogsägare skulle förmodligen vara mindre om vi fortfarande hade haft denna balans. Men som alla vet: Det har vi inte. Det har vi människor själva sett till. Och nu då vildsvinsstammen är på tillväxt i Sverige kommer dessa ‘nassar’ att åsamka bönderna allt större problem. Förmodligen också i Skåne.

Om vi följer Rudbecks subsidaritetsprincip – förövrigt en av grundpelarna i den kristdemokratiska samhällssynen – skulle detta t ex kunna få som konsekvens att haven blir utfiskade eftersom det skulle vara de människor som försörjer sig på fiske som i sådana fall hade rätt att bestämma över fångstkvoterna. Det är ingenting som jag skulle vilja se. Det är illa nog redan nu. Och enligt den välkända principen ‘Ger man fan ett lillfinger…’ skulle den bedrägliga subsidaritetsprincipen – i alla fall bedräglig då man bryter ned den i så små beståndsdelar som Rudbeck förespråkar –  mycket lätt kunna överföras till beslut som också gäller människor. Det skulle kunna bli mycket, mycket obehagligt. För hur skulle det egentligen bli med dem som majoriteten anser inte passar in? Vad skulle hända med t ex behandlingshemmet i närområdet, flyktingförläggningen, de hemlösa, muslimer etc? Förmodligen inte något  bra i alla fall.

Nej, djur och natur i Sverige berör oss alla. Det måste vara ett gemensamt ansvar att försöka återskapa en naturlig balans i naturen så att de människor som kommer efter oss också ska kunna njuta av den. Och för att återskapa balansen och den biologiska mångfalden behövs också vargen.

En annan intressant artikel om varg är ‘Inflyttning av vargar möter motstånd’ på dagens svd.se.

Lars Ohly, partiledare för Vänsterpartiet, och Wiwwi-Anne Johansson, ledamot i miljö- och jordbruksutskottet framför idag i en artikel på svd.se att: ”Vargen är en del av den svenska faunan. Vargen som toppredator spelar även en mycket betydelsefull roll för övrig biologisk mångfald. En hållbar förvaltning av djur och natur måste bygga på långsiktighet och vetenskapliga belägg. Inte på starka lobbygrupper och särintressen.” Det kunde jag inte ha uttryckt bättre själv. Då jag vet att Miljöpartiet säger nej till vargjakt nästa år och då jag inte tror att sossarna skulle anamma en annan syn på saken så är det väl bara att hålla tummarna för att  de rödgröna kammar hem segern i årets val. Och då inte endast för vargens skull…

Det sägs att vi har haft ett vargpar i skogarna omkring en mil ifrån där jag bor, men att de inte etablerade sig här. Ännu. Jag vet inte om det bara är en av väldigt många olika skrönor som sprids mellan människor både i stad och landsbygd för att den som först berättar har livlig fantasi eller vill förgylla sin annars kanske trista vardag med något som de tror kommer att göra dem mer intressanta i andras ögon. Men jag hoppas att det är sant att ett vargpar har sonderat möjligheten att bosätta sig här i bygden. I alla fall är det sant att det finns varg 15-20 mil härifrån och de kan ju faktiskt ‘traska’ ganska långt i jakt på nya revir med gott om bytesdjur. Som här.

I SVT debatt debatterades frågan om varg i torsdags. En äldre f d polis beskrev målande hur människor i ‘vargland’ lever i skräck. De vågar inte ens släppa ut sina barn för att de är rädda att de ska bli tagna av vargen. (Det fick mig att, ganska elakt, fundera på om de är rädda för att barnen ska bli bortförda av aliens också?) För att ge legitimitet åt påståendet att varg tar barn drog vargmotståndarna till med Indien. Där har minsann mängder av barn blivit dödade av varg. Det är sant. Barn HAR blivit tagna av varg i Indien. Det kunde jag också komma fram till efter lite googlande. Men jag kom också fram till att fler människor har blivit dödade av förvildade tamhundar samt att det ofta är svårt att avgöra när det är en varg och när det är en hund som varit i farten. Det problemet har vi tydligen i Sverige också. Och en stor skillnad mellan Sverige och Indien är att vi inte skickar ut våra femåringar i skogen för att plocka brännved såsom många mycket fattiga människor på den indiska landsbygden tvingas göra. Sedan är det väl förmodligen en hel del barn som försvunnit i Indien där vargen fått skulden även om det inte funnit bevis för att det är så. För nog finns det fler ‘rovdjur’ i mänsklig skepnad än vargar som är ute efter våra barn. Sannolikt också i Indien.

Då det handlar om den pågående vargdebatten håller jag med Hanne Kjöller som på dagens DN.se skriver att: ”Från politiskt håll handlar det om feghet, om att lägga sig platt för en vargfientlig lobby som i många fall inte vill ha några vargar alls.” Men som jag ser det handlar det kanske inte bara om feghet utan också om inkompetens. Och inkompetenta politiker skrämmer mig långt mer än vargen…

Här en bild av Staffan Winbergh från hans möte med varg i skogarna utanför Filipstad.

Andreas Carlgrens svar på alla frågor om vargjakten är: ”En okontrollerad ökning av genetiskt svaga vargar hotar på sikt hela vargstammen. Regeringen tar därför krafttag för en friskare vargstam med en lägre tillväxt genom skyddsjakt.”  Skyddsjakt borde väl i sådana fall innebära att man tar bort genetiskt svaga djur – om det nu är möjligt – och inte släpper lös allsköns jägare som skjuter på allt från alfapar till friska valpar? Jag kan inte se att årets vargjakt skulle ha någonting med skyddsjakt att göra.

Tyvärr känner jag allt för väl igen den form av politisk retorik som Andreas Carlgren använder sig av. Det var nämligen också Barbro Holmbergs taktik på den tiden som hon var migrationsminister. Hennes svar på stort sett alla frågor var ‘Vi måste avskaffa möjligheten att göra en Ny Ansökan’. Det skulle lösa alla problem med långa handläggningstider hos migrationsmyndigheterna och det skulle innebära bättre psykisk hälsa hos asylsökare. Och det skulle givetvis lösa alla andra problem också oavsett problemens natur. Vid införandet av den nya processordningen, våren 2006, blev det som Barbro ville. Möjligheten att göra en Ny Ansökan avskaffades samtidigt som Utlänningsnämnden lades ned.
För några dagar sedan fick jag en dom från Migrationsdomstolen. Ärendet, en barnfamilj, hade legat hos dem sedan slutet av 2008 och jag blev ombedd att slutföra talan redan i början av 2009. Trots att barnfamiljer ska prioriteras tog det alltså lite mer än ett år för domstolen att komma fram till en dom. En negativ sådan förstås. Detta är långt ifrån ett undantag som bekräftar regeln. Det ÄR regeln. Kortare handläggningstider? Pytt! Och friskare asylsökare? Nej inte heller det…

Risken är att Carlgrens ’spinn doktor metod’ kommer att utmynna i samma misslyckande som Holmbergs. Och det  kan på sikt innebära att mina eventuella barnbarn kommer att få växa upp i ett Sverige där vargen än en gång har blivit utrotad.

Enligt Naturvårdsverket fanns det mellan 182 och 217 vargar i Sverige vid den senaste inventeringen. På 1970 talet var vargen i princip utrotad i Sverige. Jag är en av dem som är enormt glad över att den lyckats etablera sig här igen. Det visar att naturen kan reparera det som vi människor förstör. Men nu har det beslutats att vargstammen ska hållas nere på 210 individer. oerhört snålt tilltaget tycker jag. Naturvårdsverket har beslutat att 27 vargar får fällas i licensjakt under perioden 2 januari – 15 februari. Och 10 000 jägare har anmält intresse att delta i jakten. Absurt. Det låter mer som någon form av lynchning än som jakt.

På frågan om vad den allmänna inställningen i Sverige är till vargjakt svarar Svenska jägarförbundet på sin hemsida att: ”Det finns ett brett stöd i Sveriges riksdag för vargjakt. Mer än 80 procent av riksdagen förespråkar vargjakt. I de mellansvenska länen som hyser dagens vargstam finns ett stöd för vargjakt för att minska problemen.” Jag tolkar jägarförbundets mycket försiktiga svar på frågan som att det varken finns ett brett stöd för vargjakt i de län som hyser dagens vargstam eller i Sverige generellt.

Jag kan till nöds förstå att jakt ibland kan vara nödvändig på djur som älg, hare etc. I synnerhet mot bakgrund av att vi människor jobbat så hårt på att förstöra balansen i naturen. Men jag kan inte acceptera och heller inte förstå att vår riksdag tydligen inte är intresserade av att återskapa den naturliga balansen mellan bytesdjur och rovdjur. Skulle bra gärna vilja veta vad det beror på…

En bra hemsida – i mitt tycke – om de stora rovdjuren är www.de5stora.com