Lena Sanver

Frågan om det är rimligt att använda Dublinförordningen för att avvisa asylsökare till miserabla läger på Malta har varit omdiskuterad en tid. Det finns de som menar att dessa avvisningar måste stoppas. Migrationsminister Tobias Billström hör inte till dem. I ett inlägg i Svenska Dagbladet den 20 mars förklarar Billström att det är hans slutsats att inte: ”/-/ ge upp och frångå Dublinförordningen. Det skulle spela de maltesiska politikerna i händerna och det skulle frånta dem alla incitament att förbättra situationen. Genom sitt agerande eftersträvar de ett fribrev. Det vill inte jag ge dem.”
Tobias Billströms argument att ett avvisningsstopp till Malta skulle frånta de maltesiska politikerna alla incitament att förbättra situationen framstår inte som särskilt hållbart. Då Sverige fortsätter att avvisa människor till Malta, trots de undermåliga förhållandena för asylsökande där, kan det mycket lätt tolkas som att Sverige accepterar den asylmottagning som finns i landet. Konsekvensen av Sveriges agerande, eller kanske snarare brist på agerande, blir att Malta inte behöver göra någonting alls åt missförhållandena.

För att förmå Malta att leva upp till sina åtaganden borde det vara mer fruktbart att omedelbart införa ett avvisningsstopp samtidigt som Sverige – och andra berörda s k Dublinländer – tydligt och klart gör Malta uppmärksamt på att situationen inte är acceptabel. Och om andra EU stater börjar klaga till EU-kommissionen över att de inte kan avvisa människor till Malta, borde de maltesiska politikerna snarare få ett starkare och inte svagare incitament att göra någonting åt saken. Det är logiskt.

Tobias Billström skriver i sitt inlägg att: ”Frågan måste också lyftas till EU-kommissionen som har ansvaret att sätta press på Malta för att de ska förbättra sitt undermåliga mottagande.” Detta måste tolkas som att inget formellt klagomål har inlämnats till EU-kommissionen angående Maltas uppenbara ovilja att förbättra asylmottagningssystemet. Tobias Billström säger att han själv har besökt Malta och inte gillade vad han såg. Det jag inte förstår är varför han inte har tagit konsekvensen av det och tillsett att frågan lyfts till EU-kommissionen?  Det borde höra till hans ansvarsområde som migrationsminister.

Dublinförordningen har inneburit att fler länder i Europa tar sitt ansvar för människor som söker asyl, vilket Billström lyfter fram som positivt. Och han har rätt: Det är positivt att fler länder tar sitt ansvar för asylsökande människor. Men att fler länder tar sitt ansvar för asylsökare innebär inte att Sverige kan sluta ta sitt. För det är nämligen inte att ta sitt ansvar för asylsökande människor om man som Sverige avvisar dem till länder som man vet inte lever upp till sina åtaganden. Tobias Billström borde faktiskt förstå att man aldrig kan använda människor som ett medel för att nå ett mål, hänsynen till människan måste alltid komma i första rummet. Förstår han inte det kanske det är hög tid att han tackar för sig och lämnar sin post som Migrationsminister.

SvD

I en utmärkt ledare på Aftonbladet skriver Kennet Andreasson om den olustiga jakten på Ilmar Reepalu, socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö, som anklagats för att vara antisemit. Kennet Andreasson anser inte att Ilmar Reepalu är judehatare: ”Okunnig, kanske, omedveten om den historiska kedja av tankefigurer som leder in i antisemitism, möjligen. Men mest naiv och ärlig. Och stressad” är Andreassons omdöme om Reepalu och jag är benägen att hålla med honom.

Samtidigt som bland annat media jagade Ilmar Reepalu för att ställa honom till svars för hans påstådda antisemitism  hölls en träff  i Riksdagshuset för att belysa situationen för avvisningshotade romer från Kosovo och Serbien. Romsk media var där men all annan media lyste med sin frånvaro. Det var synd, då den socialdemokratiska riksdagsledamoten Björn von Sydow höll ett anförande i sin roll som rapportör och bevakare av mänskliga rättigheter och demokrati i Kosovo för Europarådets parlamentariska församling. Hans okunskap – om det nu inte handlade om ignorans – var faktisk vida mycket värre än Ilmar Reepalus. Björn von Sydow ansåg förvisso att de s k blylägren är fruktansvärda och att ingen ska avvisas dit men han hade vid sitt nyliga besök i Kosovo besökt ett mycket lyckat bostadsprojekt för 500 romer som avvisade romer kunnat återvända till. Det som visade på hans okunskap eller ignorans var det han INTE sa. Lägenheterna Björn von Sydow pratade om är nämligen en början – om det blir en fortsättning återstår att se – på ett återuppbyggnadsprojekt av det stora romska bostadsområde som blev nedbränt 1999 då kosovoalbaner genomförde en etnisk utrensning av de omkring 8 000 romer som bott där  i generationer. En hel del av romerna på ‘blylägren’ hör till dem. Syftet med dessa lägenheter är alltså inte, så som Björn von Sydow lät påskina, att hysa romer som avvisas från Sverige, Tyskland och andra ställen. Men det är så det förefaller att ha blivit med konsekvensen att romerna på blylägren än en gång hamnar längst ned på prioriteringslistan.
Men även om svensk media hade varit på plats hade de förmodligen gått miste om det skandalösa i att Europarådets parlamentariska församlings rapportör och bevakare av mänskliga rättigheter och demokrati i Kosovo faktiskt i bästa fall helt saknar kunskap om situationen för romer i Kosovo och i värsta fall faktiskt medvetet försökte vilseleda de församlade.

Då träffen i Riksdagshuset var slut hölls en manifestation utanför. Där fanns åtminstone en fotograf från Scanpix, men dagen efter fanns ingen skymt av fotot i tidningen. I alla fall inte på nätversionen. Men på fredagen dök fotot upp men nu i ett helt annat sammanhang. Det illustrerade en artikel om att  1000 asylsökande romer kommit från Serbien sedan årskiftet och att dessa enligt Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson: ”/-/ känner nog att de lever under socialt svåra förhållanden och kanske till och med att de är diskriminerade, men det är inget som ger rätt till skydd i Sverige. Så i princip kommer de att få ett snabbt besked om att de inte får uppehållstillstånd och så får de åka hem.” I princip var sentensen i artikeln att romerna från Serbien – varav en del ursprungligen kommer från Kosovo – kommer hit för att de är väldigt fattiga men något skyddsbehov har de inte.  I alla fall inte enligt Dan Eliasson.

Bland de församlade på mynttorget fanns en del människor som jag känner som har varit utsatta för återkommande trakasserier och diskriminering under flera års tid. En 16 årig kille har utöver dagliga trakasserier som inneburit att han inte kunnat gå i skola blivit utsatt för så svår misshandel på grund av att han är rom att han har ärr kvar i ansiktet och på kroppen. Flera av de andra har aktivt blivit förhindrade att skaffa sig en försörjning för att de är romer. Alla romer från Kosovo som jag någonsin talat med har utsatts för återkommande stenkastning mot sina bostäder och verbala hot. En del har också fått sina bostäder beskjutna. Det handlar om öppen antiziganism.
UNHCR:s ”Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning” ska användas av svenska myndigheter när de bedömer en ansökan om asyl. Jag betvivlar att de verkligen gör det då det handlar om romer. För under punkt 53 i handboken förklaras det att en sökande kan: ”/-/ åberopa välgrundad fruktan på ‘kumulativa grunder’.” Det handlar t ex om upprepad diskriminering som var för sig inte kan räknas som förföljelse, men vid en sammantagen bedömning ihop med andra ogynnsamma faktorer som t ex en allmän stämning av osäkerhet i hemlandet tillsammans med det geografiska, historiska och etniska sammanhanget ändå ger upphov till ett välgrundat anspråk på flyktingskap.

Den antiziganism som genomsyrar alla samhällsskikt i både Kosovo och Serbien skapar utan tvivel en allmän stämning av osäkerhet för romer i hemlandet och historiskt har romer på Balkan alltid förföljts på grund av sin etnicitet. Det finns därför all grund att betrakta många av romerna från Serbien och alla romer från Kosovo som flyktingar enligt Genevekonventionen. Trots det är Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson tydligen beredd att betrakta dessa romers ansökningar om asyl som uppenbart ogrundade. Och om så blir fallet handlar det inte om att han endast följer lagar, regler och konventioner. Det handlar om att han FRÅNGÅR dem.

Det är inte särskilt sannolikt att Björn von Sydow och Dan Eliasson kommer att behöva förklara sig i svensk media så som Ilmar Reepalu tvingades göra. För skillnaden mellan synen på antisemitism och antiziganism är påtaglig också i Sverige. Kan det vara förklaringen till att det är så få samhällsdebattörer som befattar sig med antiziganismen?

SvD, DN, GP, Aftonbladet

Varje diskussion om ensamkommande flyktingbarn rör verkligen om i åsiktsgrytan. Barn ska vara kvar hos sina familjer är det många som tycker. Så sant. Men om man som förälder står inför valet att tvingas skiljas från barnet för att barnet inte ska tvingas att bli barnsoldat och därmed riskera sitt liv så vet i alla fall jag som mamma vad jag skulle välja. Och om man tänker ett steg till så tog ju Sverige emot finska krigsbarn under andra världskriget. Världen har bara krympt sedan dess.
Alla ensamkommande barn är inte barn, verkar vara en annan vanligt förekommande åsikt bland folk med en negativ grundsyn på invandring. Det som förefaller att vara grundsentensen för människor som ondgör sig över invandringen till Sverige – oavsett om det handlar om ensamkommande barn eller annan invandring – förefaller att vara att det i deras föreställningsvärld är så att ALLA som kommer hit kommer att ligga samhället till last i all framtid och att INGEN av invandrarna har någonting att tillföra samhället. Ja bortsett från Zlatan Ibrahimovic då…

En sådan verklighet känner inte jag igen. En hel del av asylsökarna som vi – jag och Poul – haft kontakt med har haft arbete medan de varit asylsökare och försörjt sig själva. Trots det har många av dem avvisats. Ett exempel rör en familj med mamma, pappa och två vuxna barn där allihop arbetade heltid. De hade tillsammans betalat hundratusentals kronor i skatt under de år de var asylsökande men trots att de hade löfte om fortsatt arbete avvisades de ändå. Ett annat exempel rör två makar. Mannen arbetade på Kasthalls mattor och hans fru jobbade inom äldrevården. Kasthalls VD vädjade till migrationsmyndigheterna eftersom företaget var i stort behov av mannens yrkeskunskaper för att köra en speciell äldre vävmaskin. Kasthall hade vid tillfället två mycket stora order inne och var oroliga för att produktionen skulle stanna av om mannen avvisades. Men det bet inte på våra myndigheter, makarna avvisades ändå. Hur det gick med Kasthalls produktion vet jag inte. Men detta var en del år sedan och idag har reglerna i alla fall gjort det lite lättare att få tillstånd om man har arbete. Men det är fortfarande ingen garanti.

En romsk tvåbarnsmamma som är asylsökande har fram tills helt nyligen innehaft TVÅ arbeten. Nu har hon fått ett heltidsarbete och har kunnat gå ner lite i arbetstid. Flertalet av dem som vi fortfarande har kontakt med efter att de fått uppehållstillstånd har arbete. Anledningen till att vi inte har kontakt med alla är att kontakter ibland rinner ut i sanden då människor flyttar långt bort. En hel del av dem som vi har kontakt med bor inte i segregerade bostadsområden, de har köpt hus i mindre samhällen. Och det går bra för dem.
Vi känner också en stor romsk familj/släkt som HAR bosatt sig i ett segregerat bostadsområde. Merparten av dem blev etniskt utrensade från Kosovo 1999 och har traumatiska upplevelser i bagaget, vilket är anledningen till att de vill bo nära varandra. Det handlar om trygghet för dem. Nästan alla vuxna i denna släkt har arbete, endast en av männen är utan jobb, men det beror på att han fortfarande är allvarligt psykiskt sjuk. För till skillnad från vad vissa tror är det tyvärr inte så att svårt traumatiserade människor blir friska som genom ett trollslag då de får uppehållstillstånd.
En annan familj jag känner har det inte gått så bra för. De har inte lyckats få jobb fast de har haft uppehållstillstånd i lite mer än ett år. Men de sitter inte och hänger framför TV:n för det, de söker arbete hela tiden och låter sig inte nedslås av det faktum att mängder av människor har blivit friställda från de arbetsplatser som finns i kommunen där de bor. Så jag är övertygad om att det så småningom kommer att fixa sig för dem också.

Det finns inte något nyhetsvärde för media i vanligt folks vanliga liv, därför får vi sällan läsa om dessa vanliga ‘medelinvandrare’. Positiva artiklar och reportage om  invandrare som lyckats i Sverige ska handla om någon som är exeptionellt ‘lyckad’, inte om en vanlig arbetarfamilj som låter livet ha sin gilla gång i ett radhus i en småstad någonstans i Sverige. Däremot finns det ett nyhetsvärde, av naturliga skäl, då unga människor löper amok på segregerade bostadsområden. Frågan är bara om inte de goda exemplen egentligen är väldigt många fler än de dåliga – också på de segregerade bostadsområdena – liksom i samhället i övrigt?

SvD, SvD

Den 5 februari ställde riksdagsledamoten Tone Tingsgård en skriftlig fråga till Tobias Billström.
Han svarade: ”Tone Tingsgård har frågat mig om jag har någon kommentar till att Sverige sänder tillbaka asylsökande romer till Kosovo.
Jag vill inledningsvis understryka att en avvisning eller utvisning av en person, oavsett om denna är medborgare i någon stat eller statslös, enligt utlänningslagen förutsätter att personen i fråga inte är i behov av skydd och inte heller av andra skäl ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige.
Ett återvändande föregås således alltid av en ingående prövning av det eventuella skyddsbehovet. Migrationsverket och migrationsdomstolarna har att självständigt pröva asylansökningar och överklaganden utifrån de individuella förutsättningarna i det enskilda ärendet.
Jag anser att det ovan beskrivna regelverket är ändamålsenligt och frågan föranleder således inte några ytterligare kommentarer från min sida.”

Tobias Billström har rätt i att en avvisning eller utvisning förutsätter att personen i fråga inte är i behov av skydd eller har andra skäl som innebär att uppehållstillstånd ska beviljas. Men i sitt svar har han missat att det är just detta som är pudelns kärna. För romer från Kosovo ÄR nämligen i behov av skydd, men trots det avvisar Sverige dem.
 Åsikten att romer är i behov av skydd är inte hämtad ur luften. UNHCR – FN:s flyktingkommissariat – bedömde i sin senaste Kosovo rapport från november 2009 att romer från Kosovo löper en särskild risk att utsättas för förföljelse. De löper alltså en särskild risk att utsättas för förföljelse på grund av sin ras, vilket normalt borde innebära att Migrationsverket beviljar flyktingstatus. Så var det faktiskt också fram tills dess att Migrationsverket ändrade sin praxis genom ett vägledande beslut den 10 april 2008. Jag har skrivit om detta vägledande beslut i det tidigare inlägget ’UNHCR och svensk praxis’.

Även Europarådets människorättskommissionär, Thomas Hammarberg, har uttryckt att avvisningarna av romer till Kosovo bör stoppas. UNHCR och Europarådet är två väldigt tunga institutioner, som varken har anledning att fara med osanning eller att överdriva situationen.

Trots att Migrationsverkets rådande praxis mot romer från Kosovo så uppenbart står i strid mot UNHCR:s bedömning av kosovoromernas skyddsbehov anser Tobias Billström i sitt svar på den skriftliga frågan att regelverket är ”ändamålsenligt”. Det visar att han antingen är helt okunnig, ignorant eller likgiltig inför det faktum att Sverige avvisar romer som är i behov av skydd. Jag vet egentligen inte vilket som är värst. Migrationsmyndigheternas beslutsfattande i kosovorom ärenden är ingenting mindre än en asylpolitisk skandal som pågår för öppen ridå utan att knappt någon bryr sig. Och allra minst bryr sig tydligen migrationsminister Tobias Billström.

Efter att jag läst artikeln ’Segregationen klyver Stockholm’ på DN.se skummade jag igenom en del kommentarer. De flesta verkade ganska harmlösa trots att en hel del regelrätta dumheter kom fram i dagens ljus. Men det var en av kommentarerna som väckte mitt intresse. Någon som kallar sig Brutus skrev: ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna” skriver den modiga journalisten Gunnar Sandelin på DN opinion Här finns förklaringen till att majoriteten av journalistkåren lider av humanistisk hybris och omöjliggör en ordentlig genomlysning av den svenska invandringspolitiken.”
Jag slog genast upp Gunnar Sandelins artikel som är från 8 april 2008. Grundsentensen i hans artikel är att majoriteten av de människor som fick uppehållstillstånd i Sverige mellan 1980-2006 inte är riktiga flyktingar. För att ge seriositet åt artikeln använde Sandelin Migrationsverkets statistik, vilket kanske skulle ha kunnat vara ett förnuftigt drag om han hade kunnat tolka vad de olika tillståndsgrunderna egentligen innebär. Det finns en utmärkt länk på Migrationsverkets hemsida som klargör asylreglerna på ett hyfsat lättfattligt sätt och det finns förstås också en uppdatering av den statistik Sandelin använde sig av i artikeln från 2008.

Sandelins sätt att fyrkantigt endast erkänna konventions flyktingar som ‘riktiga’ flyktingar innebär att han inte betraktar en människa som löper risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller som civilperson löper en allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt som en ‘riktig flykting’. Inte heller en människa som behöver skydd på grund av yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet eller känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp räknas till de människor som är ‘riktiga’ flyktingar utifrån Sandelins definition.

Sedan måste jag också påpeka att många människor med skyddsbehov göms bland de 168 989 personer som fått uppehållstillstånd av humanitära skäl. Ett exempel är de ca 50 000 bosnier som flydde mitt under brinnande krig som fick uppehållstillstånd av humanitära skäl genom ett regeringsbeslut sommaren 1993. Tillstånden beviljades under 1993 och 1994 vilket är märkbart i statistiken. Om dessa människor skulle ha beviljats asyl istället hade dåvarande statens invandrarverk varit tvungna att utreda varje ärende för sig. Detta undveks genom regeringsbeslutet. Kanske snabb och effektiv byråkrati men det ledde till missvisande statistik…
Men dessa bosnier kanske inte heller ska betraktas som ‘riktiga’ flyktingar?

Mot bakgrund av Dublinförordningen avvisar Sverige flyktingbarn till en miserabel situation på Malta. Migrationsverket säger att verket är medvetet om att Malta är ett problemland. Mot bakgrund av den diskussion detta förfarande har lett till uttalade Fredrik Beijer, som är asylprövningschef på Migrationsverket, häromdagen att:  
”Men vi måste ändå följa Dublinförordningen, den gäller oavsett de förhållanden som råder på Malta, säger asylprövningschefen Fredrik Beijer till Svt.”

Det finns bara ett litet krux med detta uttalande. Sverige MÅSTE inte följa Dublinförordningen. I Dublinförordningens artikel 3 står det:
”1. Medlemsstaterna skall pröva varje asylansökan som lämnas in av en tredjelandsmedborgare till någon medlemsstat antingen vid gränsen eller inom medlemsstatens territorium. Ansökan skall prövas av en enda medlemsstat, som skall vara den medlemsstat som enligt kriterierna i kapitel III fastställs som ansvarig.
2.Genom undantag från punkt 1 får varje medlemsstat pröva en asylansökan som lämnas in av en tredjelandsmedborgare, även om det inte föreligger någon sådan skyldighet enligt de kriterier som anges i denna förordning. I så fall blir denna medlemsstat ansvarig i förordningens mening och skall överta de skyldigheter som följer av detta ansvar. I förekommande fall skall denna medlemsstat underrätta den tidigare ansvariga medlemsstaten, den medlemsstat som genomför ett förfarande för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret eller den medlemsstat som har mottagit en framställan om övertagande eller återtagande.”

Det är alltså fritt för varje stat som skrivit på förordningen att själva välja om man tycker att ett ärende ska prövas i landet trots att möjligheten för att avvisa enligt Dublinförordningen finns. Det innebär att Migrationsverket väljer att avvisa dessa barn till vedervärdiga förhållanden på Malta, trots att det finns en möjlighet att INTE göra det. Ansvaret för att tillse att barn som avvisas från Sverige inte hamnar i denna situation är alltså Migrationsverkets. Ett ansvar som myndigheten tydligen inte är beredda att ta.

Sydsvenskan, svt Aftonbladet

Då jag läser en del av kommentarerna till Aftonbladets ledare ‘Fega Sverige utvisar romer’ idag blir jag trött. I synnerhet kommentaren från någon som kallar sig escapist som skriver:
”Jag är så långt ifrån rasist man kan bli, men idag är det romska folket faktiskt ett problem i många länder. Poliser och regeringar har kommit på lösningar att motverka dessa problem genom att ge dessa romer hjälp med boende och mat förutsatt att barnen går i skolan och att man slutar råna folk. Man skickar alltså ut barnen för att stjäla plånböcker eller stjäla pengar direkt ur offrets händer vid bankomater. Jag vet iallafall att jag inte vill ha sådana människor i min närhet. Visst finns det undantag, men jag har ännu inte stött på något sådant.”

Jag kan verkligen förstå varför personen kallar sig för ‘escapist’ för någon verklighetförankring har då inte detta påstående. Jag har i flera år arbetat med romer i främst Serbien och ett av problemen för många av dem är att deras barn inte KAN gå i skola för att de inte FÅR gå i skola. Jag var med om att fixa skolgång för ett tjugotal romska barn i Novi Pazar i Serbien. En italiensk organisation hjälpte till med lärare och vi fixade skolmöbler till ett klassrum på en skola, för givetvis fick dessa barn INTE gå i samma klasser som andra barn. Men detta tillstånd varade inte särskilt länge, eftersom de romska barnen kom från ett pappkartongläger där möjligheterna till hygien inte precis är den bästa vilket får oönskade konsekvenser. Ganska snart började de icke-romska barnens föräldrar sätta press på skolledningen då de inte ville att deras barn skulle riskera att få ohyra etc. Kanske förståeligt men på inga sätt acceptabelt. Inte lång tid därefter sa skolledningen att de romska barnen inte kunde vara kvar på skolan. Av utrymmesbrist sa de.

Andra gånger har vi hjälpt enstaka romska barn att kunna köpa skolböcker för att kunna gå i skola. Familjerna har helt enkelt inte haft RÅD att ha barnen i skola eftersom man i Serbien får betala böcker, skollunch etc själv. Kanske inte så mycket pengar i normalfallet men för väldigt, väldigt många romska familjer en oöverkomlig summa. Och då valet står mellan mat på bordet eller skola för barnen så är det nog så att de flesta skulle välja mat.

Det är så sorgligt att det finns människor i Sverige som inte FATTAR att romerna inte lever i total misär på soptippar etc för att de VILL leva så, men att det handlar om ett folk som är utsatta för trakasserier, diskriminering, förföljelse och är helt socialt utstöta i de länder de kommer ifrån och därför inte har något annat VAL.

Läs också mitt inlägg Avvisnings ‘buisness as usual’

Rompojke framför familjens koja på romlägret Gazelleunder en motorvägsbro i Belgrad. Foto: Poul Sanver

Europarådets människorättskomissionär har efter besök på två romläger där invånarna blir konstant blyförgiftade krävt att avvisningar av romer stoppas. Det blev en liten mininyhet häromdagen, men nu har också Aftonbladets ledare upptäckt situationen för romerna på blylägren i Kosovo. Men denna nyhet har rent faktiskt varit en ‘nyhet’ I TIO ÅR nu. Ett decennium  är lång tid. I synnerhet om man tvingas bo på miserabla läger där barnen blir blyförgiftade. Någonting som ALLA har vetat om sedan WHO slog larm 2000 och rekommenderade att dessa människor skulle flyttas från dessa läger OMEDELBART. Med alla menar jag FN, NATO, politiker i de flesta stater i världen, små och stora internationella och nationella organisationer och alla andra institutioner som arbetar med kosovoproblematiken.

Det var FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, som satte upp de tre lägre Zitkovac, Cesmin Lug och Kablare 1999 efter att en stor romsk bosättning med omkring 8 000 invånare bränts ned av etniska albaner. Då, 1999, var situationen kaotisk och lägren var menade som en högst temporär lösning för omkring 600 av dessa romer. Det var de av de 8 000 som inte hade klarat av att fly till själva Serbien, Makedonien eller EU. Men blylägren blev snabbt permanenta. Världssamfundet prioriterade nämligen kosovoalbanernas och serbernas bostadsproblem framför romernas. Att 600 romer levde, och lever, i en situation där de blir blyförgiftade var av underordnad betydelse, denna etniska grupp saknar ju politisk betydelse.

Världens media har förstås visat intresse ibland för romerna på blylägren, varav Cesmin Lug och det ‘nytillkomna’ Osterode – som har en historia för sig – finns kvar. Artiklarna har främst varit av det mer ‘snyftiga’ slaget – bortsett från en artikel av Jackson Allers – har dykt upp med jämna mellanrum under årens lopp. Och fast problemet har bollats i luften av olika organisationer etc har INGENTING egentligen blivit annorlunda. Eller jo, under de senaste åren har i alla fall delar av romernas gamla bostadsområde i södra Mitrovica  – den albanskdominerade delen av staden – byggts upp. Detta kunde ske efter att de styrande albanerna i denna del av staden gett upp planerna på en park där rombosättningen tidigare legat. Senast jag såg några siffror på antalet bostäder som byggts handlade det om lägenheter till omkring 250 familjer. Det är inte ens en bråkdel av de romer som levde där före den etniska utrensningen. Ett annat aber är att en hel del av de lägenheter som borde gå till romerna på blylägren istället ges till romer som avvisat och så vitt jag kan förstå är det inte alla av dessa avvisade som bott på området innan det brändes ned 1999.  Så inte ens nu, då en viss återuppbyggnad startat är romerna från blylägren prioriterade.

Situationen för romerna på blylägren var känd då Migrationsverket fattade sitt numera ‘ökända’ praxisbeslut den 10 april 2008. Detta praxisbeslut grundas på en totalt undermålig rapport från en UD tjänsteman om situationen för romer i Gnjilane – EN enda kommun i Kosovo – ansågs det plötsligt att hart när ALLA romer kunde avvisas till Kosovo. Jag kallar rapporten undermålig av flera skäl men två av de främsta är att den stort sett helt saknar källor till påståendena i rapporten samt att situationen för romerna på blylägren inte ens nämns. Då varken det egna samhället, i detta fall Kosovo, eller det internationella samhället har kunnat, eller snarare har velat, lösa situationen för 600 romer som lever i en situation som enligt WHO är direkt hälsovådlig, hur kan man då bedöma att romer som avvisas härifrån ska kunna få skydd undan diskriminering, trakasserier, förföljelse och social utstötning i Kosovo? För det är just detta som romer blir utsatta för i Kosovo och förfärande ofta även i Serbien.

UNHCR är det organ som har den i särklass bästa kännedomen om situationen för romer i Kosovo och i sin senaste rapport bedömer UNHCR att romer hör till de grupper i Kosovo som löper störst risk att utsättas för förföljelse. Och efter ett besök i Kosovo kräver Europarådets människorättskommissionär, Thomas Hammarberg, att avvisningarna av romer ska stoppas. Så nu borde väl Migrationsverket och Migrationsdomstolen förstå att romerna HAR skyddsbehov. Att de ÄR flyktingar. Tror inte det. Luttrad som jag efter många års arbete i ett Sverige som faktiskt är helt genomsyrat av anti-ziganism – från den gemene svensken till dem som befinner sig i maktens olika korridorer – så gissar jag att det blir avvisnings ‘buisness as usual’ som vanligt mot bakgrund av högst tvivelaktiga landrapporter från brittiska inrikesministeriet och Migrationsverket själva.

Romerna själva har börjat agera mot avvisningarna vilket jag är väldigt glad för. Men även om det var en del media på den första manifestationen de höll utanför Kållered så blev media utfallet förtvivlat tunt och diskussionen uteblev så klart. TV 4 Göteborg sände ett kort inslag men i det kom det inte fram att manifestationen hölls av människor som ska avvisas trots att de inte kan få sitt skyddsbehov tillgodosett i hemlandet. Men de sände åtminstone inslaget. Västnytt som också sägs ha varit där, tyckte att en fiskpinne tävling var viktigare. Och givetvis var denna tävling viktig för det handlade trots allt om barn som tävlade i att laga fiskpinnar. Men att samtidigt ignorera att romska barn faktiskt ska avvisas tillbaka till trakasserier, diskriminering, förföljelse och social utstötning med, i många fall, ingen möjlighet till skolgång känns ändå lite magstarkt för mig.

I alla fall. Nästa manifestation som de avvisningshotade romerna håller blir preliminärt utanför riksdagshuset den 17 februari.  Jag hoppas att åtminstone någon av medias representanter – om de nu kommer – då ska ha hunnit förstå att svenska myndigheters och domstolars bedömningar i de flesta av dessa människors asylärenden vilar på gungfly om ens det. Och att det faktiskt är en skandal som pågår för fullt utan att tillsynes särskilt många människor bryr sig. Och om jag nu ska vara fräck och gissa, så beror ointresset förmodligen på att det handlar om romer…

svd.se, SR, GP, SR, TV 4 Göteborg, nwt, VLT, Piteå Tidningen, NSd, LT, Romaniglinda,Samlade nyheter,  Nytt24, Aftonbladet,  Sanna Vestin, sydsvenskan, Helahälsingland,  Göteborgsfria

I Tobias Billströms slutreplik på Aftonbladet.se angående regularisering av papperslösa skriver Billström att: ”Om man å andra sidan flytt till Sverige har man rätt att söka asyl och får uppehållstillstånd om man har tillräckliga skäl.”
Det låter ju väldigt bra. Men det finns så klart ett aber: Tobias Billström förklarar inte VAD regeringen menar med ‘tillräckliga skäl’. Det är i alla fall inte tillräckliga skäl att du har blivit etniskt fördriven från ditt hem på grund av din etnicitet, tvingats leva i många år i en pappkoja under en bro eller på en soptipp utan hjälp från vare sig nationella eller internationella myndigheter/organisationer/institutioner, ständigt blivit utsatt för diskriminering och trakasserier av majoritetsbefolkningen och ofta utsatts för allvarliga övergrepp utan att polisen gripit in trots att du larmat – och då du i efterhand har anmält övergreppet har polisen inte ens tagit sig tid att utreda övergreppet – och att du blivit förhindrad – genom misshandel etc – att ens försöka att få en inkomst genom att sälja varor på marknad etc.

Människor som har denna bakgrund har enligt svenska myndigheters och domstolars praxis INTE tillräckliga skäl för uppehållstillstånd. Och det trots att det finns många tunga organ som säger att de HAR tillräckliga skäl. Så jag skulle väldigt gärna vilja veta VAD Billström menar är tillräckliga skäl?

Med anledning av den pågående diskussionen om svensk närvaro i Afghanistan eller inte svensk närvaro i landet tycker jag att det kan vara relevant att tala om att Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik gjort ett rättsligt ställningstagande angående frågan om väpnad konflikt, andra svåra motsättningar, myndighetsskydd och intern flykt i Afghanistan. Ställningstagandet är från den 2 februari 2010.

I sammanfattningen står det:
”Inre väpnad konflikt råder i följande provinser;
Farah, Helmand, Kandahar, Uruzgan, Zabul, Ghazni, Paktika. Paktya, Khost och Kunar.

*Det finns inget effektivt myndighetsskydd att tillgå i Afghanistan.

Andra svåra motsättningar råder i följande provinser;
Nimroz, Wardak, Logar, Kabul, Kapisa, Parwan, Laghman, Nangarhar, Nuristan, Kunduz, Baghlan, Faryab, Jawzjan, Badghis, Sari Pul, Samangan, Ghor och Day Kundi.

*Intern flykt är möjligt samt relevant och rimligt utifrån sökandens individuella förutsättningar.”

Klicka HÄR om du vill läsa hela ställningstagandet.

DN.se, SvD.se Sydsvenskan.se, Aftonbladet.se Allan Widman, Aftonbladet.se Hans Linde