Februari är en tuff månad för många skriver Aftonbladet. Så sant som det är sagt. Men nu ÄR faktiskt vintern snart slut. Max två månader till så kommer de första vårblommorna. Ja kanske till och med ännu tidigare 
Så varför deppa nu? Härunder en glimt av vår köksträdgård och det man kan unna sig en varm vår/sommardag. Jag ser fram emot båda…
Njut av snön, tycker en av vännerna som bor i Skellefteå då jag klagar över hur kallt och eländigt det är. Njut?!
Förvisso är det vackert med snö, iskristaller och frost som gnistrar likt diamanter då solen tittar fram. Men jag har för länge sedan tröttnat på scenariot. Och som om det inte vore nog med kylan, så kostar en så här kall vinter en massa extra pengar i uppvärmningskostnad. Och att släpa de där attans pelletssäckarna är heller inte särskilt kul. Dubbelt elände alltså.
Nu VILL jag faktiskt ha snöslask och ‘öfsadröp’ som jag lärt mig att töväder heter här ute på landet. För när det börjar ‘drippdroppa’ från tak, träd och annat, och vinterstövlarna släpper in väta oavsett hur mycket man än fettat in dem, då är det inte långt kvar till de tre årstider som jag alltid njuter av om än på olika sätt: Vår, sommar och höst. Men vinter? Nä, tror inte det.
Vårt hemmasnickrade trädgårdsbord. Ett bord att avnjuta en isande kall grön tuborg vid.
Den ofattbara katastrofen på Haiti är vad media skriver om just nu. Med all rätt. Jag hoppas att världen snabbt ska få fram den hjälp som behövs för att lindra det mest akuta och att intresset att hjälpa Haitierna ska finnas kvar långt efter att det akuta hjälpbehovet stillats. Men ständigt närvarande fattigdom, förtryck och utbredd politisk korruption i länder långt borta brukar sällan skapa rubriker. Utan rubriker brukar vårt intresse att hjälpa slockna ganska fort och bilder på andra förtvivlade människor i nya katastrofer knuffar snart ut haitierna från vårt medvetande. Mörka tankar kanske men det är så det brukar vara.
För att rensa huvudet från dagens skörd av hemska artiklar och hemska bilder från Haiti tittade jag ut över min frusna snötäckta trädgård. I mitt ‘fågelmatar’ träd hängde småfåglar som vanligt i alla foderapparater och bredvid min vresroshäck stod en vacker fasantupp. Det är två år sedan det kom fasaner på besök senast men sedan november bor det en tjäder i trädgården. Tjädern är ju inte direkt ovanlig i Sverige men de brukar normalt hålla till i skogen. Jag vet inte varför den här har bosatt sig i vår trädgård, men det kan vara bären på oxelträden som lockat. Den börjar bli allt mer hemtam och tittar endast nyfiket på mig då jag går ut med kompost och sopor. Ofta är det inte mer än en meter mellan mig och den. Häromkvällen flaxade den upp på balkongräcket och satte sig där för att sova några timmar. Det kanske kändes säkrare då rävarna som finns i omnejden inte kan komma åt den där. Utöver tjädern bor det en igelkott och diverse grodor i trädgården. Och harar brukar komma in och gnaga på avenbokshäcken. Då jag upptäckte det för några år sedan var jag inte särskilt lycklig men det har faktiskt visat sig att häcken blivit tätare nedtill av att bli gnagd på! Rådjuren som brukar gå i kanten av ett fält som gränsar till trädgårdens baksida har inte kommit in i själva trädgården ännu. Det kanske är tur för mina tulpaner… Men å andra sidan, skulle dom bli uppätna så är det ju inte hela världen. Och i skogarna runt om vårt lilla samhälle finns det älg och lodjur. Ett och annat vildsvin börjar också dyka upp.
Så även om jag med jämna mellanrum gnäller över tingens ordning i Sverige har jag förstått att jag är lyckligt lottad. Jag har djur och natur alldeles utanför fönstret och har endast en gång varit med om ett litet jordskalv som fick min tekopp att skaka till och taklampan att svänga. Det är allt. Tänk om människorna på Haiti varit lika lyckligt lottade.
