Lena Sanver

Aftonbladet skriver idag om den fulla och klumpiga engelsmannen Nick Bond som träffade sin drömkvinna i en hotellbar i Las Vegas vid midnatt och gifte sig med henne 17 timmar senare. Nick Bond var snabbare än mig och min man  Poul. Vi hade ett förhållande under fyra dagar innan Poul friade. Jag sa ja och efter två månader gifte vi oss. I sommar har vi varit gifta i 25 år

Ett äktenskap kan bli lyckligt eller olyckligt oavsett hur lång tid man känt varandra före giftermålet. För hur det än är förändras människor med tiden. Det är inte de yttre förändringarna som följer med åldrandet jag talar om, utan om de inre förändringar som är en konsekvens av livets glädjeämnen, bekymmer och sorger. Så i ett äktenskap gäller det att utvecklas tillsammans. Det är då man utvecklas åt olika håll som magin, romantiken och sammanhållningen riskerar att duka under. Och då man inte längre skrattar åt samma saker så tror jag att det är absolut kört…
Så en stor portion lyhördhet inför den andra – oavsett vilken typ av förhållande man än har – är mitt blygsamma råd för ett lyckligt äktenskap.

Stockholm, Stockholm och Stockholm. Jag är så trött på politiker som tror att Sverige är synonymt med Stockholm. Till dessa politiker räknas Alliansens fyra partiledare som skriver i dagens DN att: ”Regeringen avser att i veckan fatta beslut om att satsa 28 miljarder kronor på Förbifart Stockholm – en av de största infrastruktursatsningar som någonsin beslutats i Sverige. Vi vill att regionen ska fortsätta växa, till nytta för hela Sverige.”
Till nytta för hela Sverige? Här i ‘min’ del av Västra Götaland har vi väntat i åratal på att hela riksväg 40 – också kallad dödens väg – ska byggas ut till motorväg. Väldigt mycket av trafiken från Europa till just Stockholm väljer att köra via västkusten och sedan riksväg 40 från Göteborg mot Jönköping. Så här skriver Ulricehamns kommun om riksväg 40:
”Riksväg 40 mellan Borås och Jönköping är inte byggd för att klara den mängd trafik som dagligen använder vägen. Trafikmängden har också stadigt ökat de senaste åren, och allt tyder på att den kommer att fortsätta öka. Detta har lett till många olyckor, men även till problem med framkomlighet och onödiga miljöbelastningar. Enligt vägverkets beräkningar kommer en utbyggnad av vägen till motorväg att leda till en minskning av antalet döda och svårt skadade med 40-50 %. Vägverket har dock inte tillräckligt med pengar för att bygga ut hela vägen till motorväg. På större delen av sträckan mellan Jönköping och Ulricehamn har därför vägen byggts om till så kallad 2+1 väg, dvs. en mötesfri väg med mitträcke.”

Att bygga ut riksväg 40 till motorväg skulle alltså ofrånkomligt RÄDDA liv. Men för Alliansen är minskade bilköer, förseningar och trafikproblem i Stockholm tydligen viktigare.

DN

Vad gäller sjukvård utomlands är det ganska upplysande att läsa försäkringskassans faktablad ’Söka sjukvård i EU/EES och Schweiz’. Det framkommer här att du inte kan:”/-/ få ersättning för kringkostnader, som till exempel kostnader för resor och logi”. Det framkommer också att den vård man kan få ersättning för ska finnas inom det svenska allmänna sjukvårdssystemet. Det är handlar alltså i princip om en möjlighet för välbeställda människor att kringgå vårdköerna i Sverige, samtidigt som vi andra ‘fattiglappar’ vackert får stå kvar i kön med våra krämpor. 
Om nu systemet med sjukvård utomlands och privata vårdalternativ innebar att vårdköerna krympte kanske det skulle kunna gå att acceptera att vissa åker i sjukvårdens ’gräddfil’. Men konsekvensen av konceptet förefaller att vara längre vårdköer då allt fler anställda inom den offentliga vården väljer att arbeta inom den privata, vilket är förståeligt då både löner och arbetsvillkor ofta är bättre.

Men sjukvård är något som den absoluta majoriteten – gammal som ung, rik som fattig – förr eller senare är i behov av. Det är orsaken till att vi inte kan och inte ska betrakta sjukvården som ett vinstdrivande företag vilket som helst, då det ofrånkomligt kommer att leda till patienternas A lag och B lag. Och vill vi verkligen att Sverige ska utvecklas till ett land där det är plånboken som bestämmer vilken sjukvård vi får om vi blir sjuka?

Aftonbladet

Vissa år har jag väldigt många nyckelpigor i min trädgård. Då finns det knappt några bladlöss. Men året därpå är bladlössen lika många som vanligt eftersom bytesdjuren helt enkelt inte räckt för att hålla alla nyckelpigorna i liv. Naturen i det lilla perspektivet – alltså min trädgård – ser till att ordna balansen mellan bytesdjur och rovdjur på alldeles egen hand. Naturen är fantastisk tycker jag.

Men enligt Gunnar Glöersen, rovdjursexpert på Svenska Jägareförbundet fungerar det tydligen annorlunda då det kommer till de större rovdjuren och bytesdjuren. Han säger att: ”Om all jakt skulle upphöra skulle det bli ont om både rådjur och lodjur. Jakten är en förutsättning för livskraftiga stammar av båda arterna.”
Vad menar karl’n? Hur kan det komma sig att det som fungerar finfint i min trädgård inte fungerar alls ute i naturen? Förvisso är bladlöss och nyckelpigor inte helt samma sak som de stora rovdjuren och bytesdjuren men principen är förmodligen densamma.

Jag gissar att det egentligen inte finns något belägg för Gunnar Glöersens, och en hel del andra jägares, åsikt om att naturen inte skulle kunna klara av att balansera stammarna mellan bytesdjur och rovdjur på egen hand. Men förutsättningen för att nå en naturlig balans är så klart att vi omedelbart slutar lägga oss i naturens egen förvaltning av rovdjur och bytesdjur. Givetvis kommer det att ta sin tid för naturen att återställa den naturliga balansen mellan bytesdjuren och rovdjuren som blivit så förstörd genom människans s k förvaltning. Men ge moder natur en chans så ska hon nog klara av det.

Härunder en bild genom mitt kontorsfönster på en fin fasan som besökte min trädgård i morse. Får hoppas att inga jägare fått nys om att den håller till i nejden…

GP.se Aftonbladet

Birgitta Wiberg och Lise-Lotte Norin från organisationen Djurens Rätt skriver idag på SvD.se om den synnerligen grymma lodjursjakten som ofta sker med fällor. De skriver bl a: ”Från jägarhåll framförs jaktens stora rekreations- och underhållningsvärde och att det är naturupplevelsen och inte själva dödandet som är behållningen av jakten. Att vittja en fälla och döda ett djur som råkat fastna där kan väl knappast kallas rekreation eller naturupplevelse.”
Jag kan inte annat än att hålla med de båda skribenterna. Fällorna måste bort. Så är det. Och då det gäller påståendet från jägarhåll att behållningen av jakten är rekreationen och naturupplevelsen och inte själva dödandet så vill jag tipsa om ett oöverträffat sätt att få detta, utan att behöva döda för det: BYT GEVÄRET MOT EN KAMERA. Ska jag gissa att ingen jägare kommer att följa denna uppmaning…

Statsvetaren Cecilia Åse ”/-/ menar att monarkin får en del av sin legitimitet i just pendlingen mellan det kungligt mystiska och det helt vanliga – medierna betonar att Victoria är både kronprinsessa och ”vanlig tjej”, vilket ökar populariteten.” Det kan väl förmodligen vara så, men jag tycker att monarkin nu har nått sin vägs ände. I alla fall i den form som vi har nu. Det är väl bra att våra kungligheter numera får lov att gifta sig med den de älskar oavsett vederbörandes blodfärg, men det innebär samtidigt att de privilegier som tidigare funnits för de kungliga måste vara ett överståndet kapitel i Svensk historia. Det blir liksom lite FÖR vanligt då vi nu får en prinsgemål som vuxit upp i ett vanligt kvarter, i ett vanligt litet hus i en vanlig liten småstad. Romantiskt? Ja visst, pojken av folket får flickan av börd och sedan lever de förhoppningsvis lyckliga i alla sina dagar. Men vad händer med den kungliga mystiken då det blå blodet snart inte ens kan färga det röda svagt lila? Som jag ser det så försvinner den sista gnuttan av mystik – eller kanske ‘sagoskimmer’ är en bättre beskrivning – kring kungahuset  genom bröllopet mellan en Berndotte och en Westling från Ockerbo.

Folkligt och festligt har aldrig varit kompatibelt med kungligt. I alla fall inte för mig. Denna åsikt har inte på något sätt ändrats av att Victoria hjärtar Daniel. Jag har länge tyckt att Sverige antingen bör avskaffa kungahuset eller införa valmonarki, då min åsikt är att arvsmonarki inte hör hemma i en modern, demokratisk stat som Sverige. Att många människor i Sverige är förtjusta i de nuvarande medlemmarna av kungahuset har egentligen ingenting att göra med vilket statsskick vi bör ha. Och i en valmonarki finns det inget hinder för att de numera vuxna kungabarnen ställer upp i ‘kung/drottningvalet’ om de nu skulle önska det. Men sedan skulle det vara vi, folket, som avgör om de får förtroendet eller inte. Det är så det fungerar i en riktig demokrati.

DN.se

Timbro debattörerna Nima Sanandaji och Thomas Idergard anser att det är självklart att införa en nollvision när det gäller förtidspensionering av unga. Hur kan detta någonsin vara självklart?  I min verklighet finns det unga människor mellan 20-39 år som föds med svåra handikapp eller drabbas av allvarliga sjukdomar eller olyckor med svår invaliditet som följd.  Men debattörerna lever tydligen i en helt annan verklighet, eller vad man nu ska kalla det,  där sådant inte förekommer. Deras tes är att ‘överutnyttjandet’ av sociala försäkringar ”/-/ låser in människor i ett bidragsberoende som blir destruktivt för deras värdighet och välbefinnande.” De har tydligen inte förstått att människor inte TVINGAS att förtidspensionera sig; att det faktiskt handlar om en MÖJLIGHET att förtidspensionera sig om livet är så ogint att man blir invalidiserad eller svårt sjuk då man är ung.

Debattörerna har också tagit fasta på att 4 % unga i Norrbotten och på Gotland är förtidspensionärer samtidigt som endast 2 % av de unga är förtidspensionerade i Stockholm. Förklaringen på det är, enligt debattörerna, att arbetsmarknaden är svag i Norrbotten och på Gotland. Det förefaller som om det inte är helt lätt att förstå för dessa båda debattörer att det förmodligen finns färre insatser för att hjälpa de handikappade, invalidiserade och svårt sjuka människor som vill arbeta till att göra just det i kommuner som inte är lika välbeställda som Stockholm. Kommunikationen ute på landsbygden är i det närmaste ett skämt för oss som bor ute på landet och inte lider av något handikapp, sjukdom eller är invalidiserade. Hur det är för dem som behöver handikappanpassade bussar etc kan jag knappt ens föreställa mig. Så nog finns det andra orsaker till skillnaden i procentsatser än den enda orsak som debattörerna framhåller. Men det krävs lite tankeförmåga för att förstå dessa orsakssammanhang. Och i avsaknad av en sådan är det ju onekligen mycket lättare att skylla på de rödgröna som vill dölja den höga undomsarbetslösheten genom att vara så ‘inhumana’ att de faktiskt kan tänka sig att låta handikappade, invalider och svårt sjuka människor ha kvar valmöjligheten att förtidspensionera sig. Och nog vill jag hellre leva i ett samhälle där detta val finns, än i ett samhälle som tar bort detta val med förevändningen att det är mest ‘humant’ att göra så.

Skolverket har helt klart rätt. Kristendomen ska inte ha en särställning i kursplanen för religionsämnet. Argumentet att kristendomen spelar en stor roll för vårt lands kultur, tradition och historia gör ingen skillnad. För kristendomen har inte denna roll längre och därför handlar detta om historia och inte om religionsämnet. Idag är kristendomen en religion bland andra religioner och ingenting annat. Och tur är väl det. För då man börjar titta på kristendomen i ett historiskt perspektiv är det inte precis någon munter bild man får. Hela vägen igenom historien kan man följa kristendomens, eller kanske snarare kyrkans, förtryck av främst de ‘lägre’ stånden. Alltså dåtidens arbetarklass. Häxbränningarna är endast ett exempel på oerhörda grymheter som skett mot människor i kristendomens namn. I Sverige avrättades omkring 300 personer men i ett europeiskt perspektiv kan det ha varit så många som omkring 100 000 människor som avrättades för häxeri eller kätteri. Främst var det oliktänkande människor och barnmorskor som avrättades. I kristendomens namn.

Men även om häxbränningarna var något av det mest flagranta brott som skett i kristendomens namn så finns det gott om andra exempel på hur kristendomen använts för att förtrycka människor. De famösa husförhören till exempel. Här var det långt ifrån en fråga om att endast kontrollera kunskaperna i katekesen, det handlade om folkbokföring för staten men också om social kontroll. I husförhörslängderna infördes t ex vandel som brottslighet av olika art men också oäkta barn då även det ansågs som vandel. Till skada för enormt många människor, både barn och vuxna, under historiens gång.

Nej, kristendomen för mig har inte stått för det goda i samhället i ett historiskt perspektiv. Däremot känner jag många i dag levande goda kristna MÄNNISKOR. Men det är en helt annan sak än kristendomen i sig. Så jag är väldigt glad att kristendomen inte längre har samma inflytande på vårt samhälle som den en gång haft. Då kristendomen rent faktiskt inte har något större inflytande längre och då vi inte ens har någon statskyrka tycker jag att skolverket gör helt rätt i att behandla kristendomen likadant som alla andra religioner. Och jag hoppas innerligt att vi aldrig mer ska få se någon religion få samma inflytande över vårt samhälle som kristendomen en gång hade.

Läs också: ”Myt att kristendomen byggt Sverige”

Mitt ‘mammahjärta’ smälte förstås då lillkillen Darin slängde sig i famnen på sina låtskrivare, annars var den tredje deltävlingen i melodifestivalen precis så underbart medioker som bara denna tävling kan vara. Och den kvinnliga programledarens kycklingben är så komiska att det faktiskt inte gör någonting alls att tjejen helt och hållet saknar det som annars brukar kallas för humor. Och ÄNTLIGEN kom hela fyra helylle blondiner med till finalen. Nästan från mina trakter dessutom…

DN, SvD, Aftonbladet

Snö ger faktiskt ganska bra motion. Det märkte jag då jag skottade en gång i snökaoset för att kunna ta mig ut till vårt ‘fågelträd’ för att fylla på fågelmaten. Efter denna ovana kroppsövning blev jag ganska andfådd, och blev faktiskt lite små putt då grannen tyckte att vi skulle röja den gemensamma infarten eftersom han förstås inte varit förutseende och handlat in till helgen innan snön började falla trots att media uppmanat att vi helst ska hålla oss inne. Då jag inte hade någon ork att skotta mer gick jag in och knackade på sonens dörr och sa till honom att han fick sluta spela datorspel och gå ut och hjälpa sin pappa och grannarna att skotta. Sonen klagade förstås lite och undrade vart våren egentligen höll hus men han gick i alla fall ut och skottade. Det känns skönt att vara en ‘svag’ kvinna och dra till med det gamla ‘könstänket’ då det gäller arbetsfördelningen i hushållet då snön faller. Och om denna åsikt får de ‘troende’ feministerna säga vad de vill.

Medan de två killarna i huset var ute och roade sig med snöskyfflarna passade jag på att läsa nyheter. I Aftonbladet såg jag att svenska folket säger ja, ja, ja till kungahuset. Föga förvånande egentligen, för jag känner ju till vanans makt, men ändå. Varför kan inte människor fatta att detta kungahus faktiskt har spelat ut sin roll? Om vi bums ska ha ett kungahus så borde det handla om valmonarki och ingenting annat, då detta att man föds till att bli monark är att lämna allt för mycket till slumpen. För ingen kan väl påstå att Carl-Gustav som uppvisat en hel del olater under åren – fortkörningar, obscena gester, dryghet etc etc – skulle kunna upplevas som särskilt kunglig? Och Silvias fallenhet för plastikkirurgi är väl ändå ingenting annat än direkt pinsamt? Att Viktoria nu gifter sig med sin Daniel – killen av folket – är väl kul för Viktoria och Daniel antar jag, men det innebär att det ‘blå blodet’ i princip kommer att ha övergått till att bli rött i nästa generation ‘kungliga’. Vad finns det då för någon mening med det hela? Nej, inför valmonarki istället. Då står det ju Viktoria fritt att ställa upp i valet om hon nu skulle vilja det.

I DN, SvD och Aftonbladet och en del andra tidningar fortsatte förstås diskussionen om moderaternas senaste skandaler och avhopp. Inget nytt under solen alltså och enligt min mening ganska ointressant. Men mitt ointresse kanske beror på att jag inte är moderat. För vem vill rösta på ett parti med en massa fuskare och veklingar som hoppar av så snart det blåser lite politisk motvind? Inte jag i alla fall. Fast helt ärligt skulle jag aldrig kunna tänka mig att rösta på moderaterna i alla fall av ideologiska skäl. Men trots mitt generella ointresse för moderaternas skandaler kan jag ändå inte låta bli att fundera på om skandalerna faktiskt inte har mer reklamvärde för moderaterna än tvärtom. Jag menar, de syns ju hela tiden i media till skillnad från de rödgröna. Och som den gamla danska resebyråkungen Simon Spies en gång sa ”All reklam är bra reklam”.

Däremot tycker jag att det är intressant om än oroande att Nederländernas koalitionsregering nu har spruckit över frågan om trupper i Afghanistan. Detta kan öppna för ett maktövertagande av det högerpopulistiska och främlingsfientliga partiet PVV som kan bli största eller näst största parti. Men å andra sidan har ju Nederländerna styrts av kristdemokraterna fram tills idag och jag är inte säker på att det är särskilt mycket bättre.

Det jag kan konstatera från min genomgång av nyheter denna lördag är att ‘mediadammen’ förefaller att vara synnerligen liten i Sverige…